Varför valde du att läsa samhällsprogrammet?

– Den främsta anledningen var att jag inte visste vad jag ville plugga vidare till, och samhällsprogrammet är väldigt brett. Det gav mig tre år att fundera. Sedan påverkade min farbror mig också – han pratade väldigt gott om programmet, och det gjorde även lärarna.

Vad har varit mest lärorikt under dina tre år?

– Hur mycket man utvecklas som person. Det är tack vare både klasskamraterna och lärarna – de har haft stor påverkan på mig och min utveckling.

Vad kommer du att ta med dig från gymnasietiden?

– Alla klassresor! Speciellt skidresan i ettan. Även om jag är från Östersund kunde jag inte åka skidor, så det var första gången. Jag minns att jag var nervös och kände direkt: ”Det här kommer inte sluta bra.” Jag hoppade på ankarliften och ramlade direkt, och sedan körde jag in i folk – barn till och med. Så ja, svanskotan tog stryk den dagen. Det var en händelserik dag, helt klart.

Hur känns det att ta studenten?

– Magiskt, verkligen. Jag minns när jag stod på Nolhaga och tänkte: ”Om sju år är det min tur.” Nu är jag här. Det är blandade känslor – otroligt roligt, men samtidigt lite sorgligt att inte längre få känna känslan av att gå till skolan klockan åtta eller att käka gratis mat.

Hur kommer du att fira?

– Det blir ett stort firande med nära och kära. Först reser jag till Barcelona med vännerna, och sen vidare till Östersund – min hemstad – för att fira med familjen där.

Vad ser du mest fram emot under de här sista veckorna?

– Att njuta av varje stund och verkligen ta vara på tiden med min klass och mina vänner innan livet går vidare.

Vad har du för planer efter studenten?

– Jag ska jobba året ut, sedan ska jag backpacka i två månader med en kompis. Det lutar åt Filippinerna och Vietnam. Sedan står det mellan Thailand eller Bali också. Planen är att börja plugga hösten 2026.

Vad drömmer du om i framtiden?

– Att jobba inom fotboll – kanske som sportchef eller något liknande. Jag blev aldrig fotbollsproffs, så då får jag hitta ett annat sätt att jobba med fotboll. I värsta fall får det bli något helt annat – jag är inte helt säker ännu.

Känner du dig redo för vuxenlivet?

– Ja, absolut. Jag har jobbat sedan jag var 16 år och har nyligen blivit skiftledare på Mister York. Det känns som ett kvitto på att jag är redo.

Vill du skicka med en hälsning till klassen, någon lärare eller familjemedlem?

– Ja, jag vill tacka min farbror, Dylan Othman. Tack så jättemycket för att du har stöttat mig och alltid varit på min sida. Han har varit som en storebror jag aldrig haft. Jag har kunnat vända mig till honom i svåra situationer, fått råd och stöd. Han har alltid funnits där – både som moraliskt stöd och som en trygg punkt. Jag uppskattar honom enormt mycket.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se