– Det började med att jag satt och kladdade i marginalerna. Sen blev det två rutor. Och plötsligt var det en serie, säger Sanna Kullin, från Landvetter.

Att det skulle bli en hel bok hade hon inte räknat med. Men våren 2025 debuterade hon med sin första serieroman, "Göteborgssyndromet".

Vägen dit gick via konstskola och senare Serieskolan i Malmö.

– Jag gillade att serier kändes mer direkta och roliga än annan konst. Det finns något lättsamt i själva DNA:t.

Hennes stil beskrivs ofta som ”svängig” och ”70-talsdoftande”.

– Jag tycker själv inte att den är så svängig, men det är ett härligt ord.

I "Göteborgssyndromet" får läsaren följa studenten Anna under pandemin. Hon förälskar sig i den äldre Jack, tappar fotfästet och flyr allt mer in i fantasier.

– Jag tänkte inte att den skulle vara viktig eller politisk. Jag ville bara berätta en historia.

Samtidigt menar hon att läsarna säkert kan tolka in ett kvinnligt perspektiv och relationella maktspel mellan könen.

– Det får man göra om man vill men det var inte ett uttalade mål för mig. 

 Själv hämtar Sanna Kullin inspiration från kvinnliga serieskapare från den tidiga undergroundscenen.

– Många tror att jag har inspirerats av män som Robert Crumb på grund av min stil. Men det stämmer inte. Jag gillar hans fru Aline Kominsky-Crumb bättre. 

Arbetet med en serieroman beskriver hon som enormt tålamodskrävande.

– Allt måste hänga ihop, ansikten, miljöer och stilen. Man jobbar lager på lager och går tillbaka hela tiden. Det blir väldigt många rutor.

Just nu arbetar hon på flera projekt, bland annat ett samarbete med serieskaparen Linda Spåman för yngre läsare. Hon illustrerar dessutom en barnbok.  

– Jag vill gärna göra en till serieroman för vuxna när jag får en bra idé.

Är det troligt att den utspelar sig i Landvetter?

– Det vet man aldrig, men jag ska ta med mig det.

Lina Isaksson

lina.isaksson@lokalpressen.se