Den 26 september är det vernissage på Frölunda kulturhus, med presentation där Richard själv berättar om sitt konstnärskap. Samma dag visas också dokumentären om hans liv och arbete.

Vakil är uppväxt vid Frölunda torg gick sammanlagt åtta år i grundskolan i området.

– Från konsthallen på kulturhuset ser man faktiskt porten där jag bodde. Det är ju lite som att komma hem också på något sätt, säger han. 

Men det är mycket som förändrats av det Frölunda som förändrats ordentligt sedan 1970-talet. Flera av platserna från barndomen är borta eller har fått nya funktioner.

– Jag blir lite ställd. Det har tillkommit väldigt mycket hus. Där jag gick i lågstadiet finns det nu ett äldreboende. Skolan är riven, och mycket annat är också förändrat.

På den tiden fanns också en liten damm nere vid spårvagnshållplatsen, minns han. Ett annat minne är de symboler som fanns bredvid hissknapparna i huset där han bodde. I stället för att ange våningsplan med enbart siffror fanns olika symboler som var enkla för barn att memorera. 

– Loket, bollen, struten, det var ganska pedagogiskt och bra. Symbolerna finns inte kvar i hissen, men jag skulle gärna veta mer om dem och det hade varit kul om det fanns andra som minns hur de såg ut, eller kanske till och med har fotografier, säger han. 

Men det inte bara barndomen som finns med i utställningen. Richard beskriver den som en retrospektiv, en slags resa genom hans konstnärskap och liv. 

– Äldre verk kan komma att blandas med nyare målningar, fotografier och eventuellt även någon teckning från barndomen. Den är mer eller mindre en retrospektiv. Det är en resa från Frölunda till Fiskebäckskil, och tillbaka på något sätt.

Så var de då Nobelprisdiplomen Richard skapade åren 2016–2018. Uppdraget kom efter att en kvinna som köpt en av hans målningar tipsat Kungliga Vetenskapsakademien. Ett par år senare fick han frågan om han ville skapa diplomen.

– Jag utbrast: vad är det här? Nobelpriset? Ni måste ju skämta. Men såklart att jag ville göra det.

Ett av åren tilldelades Bob Dylan Nobelpriset i litteratur. Vakil hamnade därmed i samma bok som den legendariska musikern, något han själv beskriver med ett skratt som ett skäl att kunna ”dö lugnt”.

Men nu är det alltså hemtrakten som står i fokus. 

– Det är kul att få göra det här i Frölunda. Det är ju där jag kommer ifrån.

Aron Mikael Sik

aron.mikael.sik@lokalpressen.se