Varför jag inte använt ordet förut, som faller mjukt i munnen och fint på pappret i både tal och skrift vet jag inte, men du har kanske hört det flera gånger?

Ordet kan utan tvekan beskriva en naturupplevelse om våren, när du kanske vilar vid den lilla bäcken, njuter av en kopp termoskaffe och din smörgås. Fåglarna kvittrar och när den ännu lite kyliga våren värmer dig. Ordet beskriver början på våren på ett fint sätt och du vill gärna berätta om din upplevelse och utflykt för någon därhemma när du är tillbaka med just detta ord. Ordets klang tillhör det svenska språket och jag tvivlar på att det finns i andra språk, men jag är osäker.

Bäcken porlar, vårsolen skiner med styrka och värme, isen har äntligen smält och stigarna är lättare att gå på. Dagen visar sin kraft och energi. Solen värmer och det bildas dagsmeja. Jag hittade ordet dagsmeja i mitt minne när snön fortfarande föll och när min längtan efter våren var näst intill smärtsam.

Den här säsongen promenerar vi på skogens stigar och vägar med huvudet en aning mer böjt mot marken med en förväntansfull och sökande blick. Vi söker efter den lilla, vita sköra vårblomman, som snart ska täcka vägrenar och gläntor. Vitsippan, som är till glädje varje vår. Blomman sträcker sig med sin lilla, tunna stjälk för att tala om att våren är kommen. Den första lilla buketten kanske endast är tre sippor, men vi placerar blommorna varsamt i en liten vas eller äggkopp och flyttar in våren till köket. Våren flyttar in i våra hem. På natten sluter de små vita blombladen sig. Blommans skönhet och spröda karaktär måste vila för att sprida skönhet på dagen. Den lilla vitsippan är vad jag vet den enda blomman, som kan stoltsera med sin skönhet i en äggkopp.

Vitsippan tar mig även tillbaka till barndom och Lilla skogen, vi kallade vår lekplats så Skogen hade säkert ett riktigt namn, men för oss var Lilla skogen ett passande namn och där var vår favoritlekplats. Vi lekte där dagarna i ända tills mor ropade att maten var klar. På våren plockade vi små vitsippsbuketter. Naturligtvis fick mor den finaste och största buketten, men vi plockade även till grannarna och när vi lekte affär i skogen sålde vi de små buketterna till besökare.

Vitsippornas ankomst innebar även att vi flickor fick börja med knästrumpor, som var ett säkert vårtecken. 

Anemone Nemorosa, vitsippa, låter lika vackert, som vitsippan själv och nu kan vi snart sträcka på huvudet och betrakta de prunkande vitprickiga skogsgläntorna och vägrenarna i skogen hela våren.

Karin Manzoor

redaktionen@lokalpressen.se