Det började visserligen lite trevande. Skuru tog ledningen med 3–1, men sedan var det slut på det roliga för gästerna. Sävehof lade i en högre växel, gjorde sex raka mål och förvandlade matchen till en närmast ensidig uppvisning. Framåt gick det mesta in. Bakåt stod Wilma Saul för en målvaktsinsats som fick Skurus anfallare att se alltmer uppgivna ut.

– Vi får ju räddningar, så då kan kan trycka på det. Och så sätter vi bollen i mål framåt, förklarar hon när Lokalpressen frågar vad som egentligen hände.

Under en period på närmare tio minuter lyckades Skuru inte överlista Sävehofmålvakten en enda gång. Inte ens när hemmalaget spelade med en spelare mindre hittade gästerna någon väg förbi. Och när Saul väl kom in i sitt berömda målvaktsflow var det nästan som om hon visste varenda skott skulle komma.

– Man får ju några räddningar när man kommer in i det här flowet, så att säga. Och sen blir det bara, man hinner inte tänka så mycket, säger hon och ser nästan förvånad ut.

Det blev också en psykologisk kamp där Skurus skyttar verkade försöka hitta allt svårare lösningar ju fler gånger Saul räddade.

– Det är ju mycket att man har övertaget mentalt. Man ska inte tänka för mycket. Om man tänker att hon tänker att jag tänker att hon tänker, då blir det jobbigt för hjärnan, säger Wilma med ett skratt.

Så hemligheten bakom en sådan här målvaktskväll är alltså att tänka så lite som möjligt?

– Ja, men lite så faktiskt. Egentligen ska det vara nästan tomt i hjärnan. Det är egentligen det bästa, men ibland är det ju svårt att bara släppa allting.

Sävehof fortsatte att asfaltera motståndet. I paus stod det osannolika 17–6 på jumbotronen i Partille arena. Skuru, som inför säsongen räknades till lagen som skulle kunna utmana i toppen, hade alltså inte ens lyckats nå tvåsiffrigt. Saul hade då räddat över 70 procent av skotten och fortsatte att briljera även efter paus. Men hon är noga med att inte ta åt sig hela äran.

– Försvaret är jätteviktigt. Det är ju de som hjälper mig att rädda bollen. Otroligt viktigt.

Trots den enorma ledningen var det aldrig tal om att börja slappna av i Sävehoflägret.

– Man får bara tänka hela tiden nästa boll, nästa boll. Det kan ju lätt bli att man går ner sig för att man tänker att det är lugnt. Men handboll går snabbt, säger Wilma.

Sävehof kunde så småningom lufta stora delar av truppen och ändå fortsätta dra ifrån. Tolv olika spelare skrev in sig i målprotokollet och Stina Wiksfors blev främsta målskytt med fem fullträffar.

När slutsignalen ljöd stod det 33–15 på tavlan. En förkrossande seger med hela 18 måls marginal och den fjärde raka triumfen i seriespelet. Wilma Saul avslutade kvällen med omkring 56 procents räddningar. En siffra som de flesta målvakter bara kan drömma om. Nu väntar betydligt tuffare internationellt motstånd. På söndag möter Sävehof tyska HSG Bensheim/Auerbach Flames på bortaplan i den första av två matcher i den tredje kvalomgången till European League.

Men först fick Wilma Saul njuta av en kväll då nästan ingenting kunde passera henne.

– Jättehärlig känsla. Jättekul, verkligen!

Denny Bågenholm

denny.bagenholm@lokalpressen.se