Frågan ställdes under en lunch och ledde till en diskussion om just maten vi äter och råvarorna vi väljer. En i sällskapet sammanfattade det med, för mig, ett nytt ord: Kvalitarianism.

Vanligtvis himlar jag med ögonen åt begrepp som dessa. Men den här gången blev jag nyfiken. Kvalitarianism innebär att välja mat utifrån hur den producerats – med hänsyn till både miljö och hälsa.

Under den gångna helgen besökte jag Jonsereds fabriker och deras matmarknad. Jag hade fått nys om att Furulunds gård från Hökerum skulle gästa med sina hamburgare. På menyn stod: grönbeteskött från gården, bacon från utegris, rökt majonnäs på egna ägg och egenodlad lök. Brödet var nybakat av Brödfabriken intill.

På marknaden stod också Härryda BBQ. Även där kom köttet från gårdar i Västsverige. När jag nyfiket frågade om varorna fick jag ett engagerat svar och ett erbjudande om att provsmaka.

Det påminde mig om när jag som barn följde med mamma till Birgers chark i Lerum. Där beställde man varorna över disk och vi barn fick en wienerkorv i handen att mumsa på.

När jag nu är vuxen går jag igång på att handla lokalt. Det är för mig en lyx att veta att äggen jag äter till frukost värps av hönor i trakten, eller att brödet är bakat av människorna jag möter vid disken.

Varför inte gynna de människor som brinner för att serva samhället med sin passion? Det ger ringar på vattnet genom att vi behåller företagare i hela produktionskedjan, både i Sverige och i vårt närområde, vilket också skapar ett starkare civilsamhälle.

Jag förstår att jag skulle gå i personlig konkurs om mitt kylskåp enbart var fyllt med lokala råvaror – för det kostar. Men det måste också få kosta, om man ska kunna leva på sin dröm, passion eller sitt familjearv. Kvalitarianism eller inte – jag väljer att köpa en limpa surdegsbröd från det lokala bageriet i gåbortspresent, eller en bit Härrydarökt oxkind till pappa när han fyller år.

Gör det du också, när plånboken tillåter.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se