Det är morgon vid Clarebergs ridklubb. På parkeringen rullar bilar med påkopplade hästtransporter in med jämna mellanrum. Hästar och ryttare är i olika förberedelser inför dagens tävling, men någon som står och avnjuter sin frukost i lugn och ro är B-ponnyn Missy. Hon är en charmerande dam på 14 år som kommit till Kärra för att tävla i Sugar cup tillsammans med Hilda Jerkeborg, 10 år.

– Vi har tävlat tillsammans i ungefär ett år och är ett bra team. Hon är väldigt snäll, vilket är en del till varför jag inte känner mig nervös inför dagens tävling, säger Hilda.

Hilda har ridit sedan hon var fyra år gammal och rider för Stall Gullringsbo från Lerum. Idag är hon på plats i god tid för att kunna njuta lite extra av dagen i tävlingens tecken.

En annan ryttare som är på plats är Alice Franksen, 13 år. Hon och mamma Mia har åkt från Torslanda tillsammans med ponnyn Gus. Till skillnad från många andra hästintresserade började Alice att rida först vid 9 års ålder, men intresset kan ha kommit från familjen.

– Jag kan ha implementerat detta med hästar, helt klart, säger mamma Mia och skrattar. Hon fortsätter:

– Alice var verkligen inte intresserad av hästar och det livet när hon var liten. När hon var 2-3 år blev hon ledsen när vi skulle åka till stallet, men hennes syster skulle rida och fick följa med ändå. Sen när Alice var 9 år och sa att hon själv vill börja att rida blev jag väldigt förvånad. Och nu är hon helt fast.

När Alice och Gus susar förbi och flyger över hinder efter hinder i den kuperade terrängen ser ritten enkel ut. Mamma Mia berättar att Gus kräver mycket av sin ryttare eftersom han är rätt så "tittig", det vill säga rätt så känslig och nervös. Men när Alice kommer tillbaka efter målgången är det ett nöjt ekipage som är klara för dagens tävling.

Banan som Sugar cups terrängritt anordnas på är Clareberg ridklubbs nya terrängbana. Efter en artikel i vårt förra nummer fick klubben den kanot som de behövde för att kunna slutställa sin bana.

– Det är vi så otroligt tacksamma för. Sen fick vi även en hel del färg som vi kommer att kunna använda även framöver. Vi vill verkligen tacka alla som bidrog på sina olika sätt, säger Maria Adetoft Bennelind, vice ordförande och kassör vid Clarebergs ridklubb.

Vad är skillnaden på terrängritt och en hopptävling?

– Först och främst är det kuperad terräng, vilket i sig har sina utmaningar. Annars är den stora skillnaden att det är fasta hinder i terrängritten. I en hopptävling river man bommar, men här står hindren kvar, säger Maria.

Hur ska man tänka då?

– Jag tror att mycket av ridningen sitter i ryttarens huvud. Känner du rädsla så kommer hästen också att göra det. Får man ett bakslag är det viktigt att hitta så att det blir roligt igen. Sen ska man inte jämföra sig med andra, utan enbart med sig själv. Men det viktigaste är så klart att ha roligt.

Sist ut för grupp nummer två för dagen är Ellie Rohman, 13 år. Från Askim, och som representant för ridklubben Årekärr i Hovås, har hon och sjuåriga ponnyn Zivan tagit sig för att tävla. Zivan är en ung och känslig häst enligt morföräldrarna Aino och Ebbe som sitter på första parkett för att se barnbarnet rida upp och ner för terrängen.

Ellie får klartecken att starta och sätter iväg tillsammans med Zivan. Med de två första hindren bakom sig väntar en bro över en bäck där marken är lerig efter gårdagens regn. Och det är här som Ellie ses kränga åt höger i sadeln. Någonting har skrämt Zivan, vilket gör att Ellie precis efter bron faller av och Zivan rusar iväg. Direkt är Ellies mamma framme hos henne för att försäkra sig om att det gick bra. Och det gjorde det.

Något mörbultad bestämmer Ellie sig direkt för att göra ett nytt försök. Och det gör hon med bravur. Den här gången är den leriga bron inget problem och det är en samspelt duo som tar sig runt banan smidigt och samspelt. Detta är något som dagens domare, Jenny Keller Christensen, utbildad C-tränare och internationell domare i fälttävlan, ger stora poäng för.

– Samspelet är fantastiskt och du kan vara stolt över din prestation. Alla kan ramla av, jag gjorde det senast i förra veckan och fick åka ambulans, men det viktiga är att inte ge upp, att försöka igen. Och det gav resultat. Jag ger er 9,0 av 10 möjliga poäng idag, superbra jobbat, säger Jenny och skickar samtidigt med några tips inför framtiden.

– Sugar cup är till för gröna ryttare. Jag ger dem därför läxor som de kan ta med sig hem att träna på, vilket gör att de utvecklas som ryttare. Detta är den lägsta nivån av tävlingar jag dömer på, men det är också den roligaste. Vilka blivande talanger vi kommer att ha även framöver, säger Jenny och ger en sammanställning till Ellie.

Hur känns det Ellie?

– Det kändes jättebra. Jag är väldigt nöjd över vårat hopp över hindret som ser ut som ridhuset.

Hur ser din närmaste framtid ut nu?

– Jag tar med mig feedbacken från Jenny, samtidigt som jag ser fram emot nästa tävling. Det är så härligt att sitta på en häst och målet är att jag och Zivan ska rida felfritt framöver. Sådant kommer inte gratis utan kräver mycket träning, men det ska bli kul, säger Ellie.

Helena Fredriksson

helena.fredriksson@lokalpressen.se