Mitt i backen på Volrath Bergs väg i Tollered ligger ett vackert stenhus från mitten av 1800-talet. Här finns Sveriges minsta biograf – eller singelbiograf, för att vara korrekt. Med bara 24 stolar blir varje visning personlig och nära.

När ljuset tänds halvvägs in i filmen reser sig publiken, sträcker på benen och samlas kring kaffeborden. Samtalen handlar ofta om filmen man just sett.

– Pausen är viktig. Film är ju inte bara underhållning, den kan också vara en startpunkt för diskussion, säger Per Hassling, en av de omkring 25 volontärer som driver biografen ideellt.

Huset har en historia som sträcker sig långt före biografens start 2002. Fastigheten hörde en gång till Nääs fabriker och användes bland annat som samlingslokal för arbetare. Redan då visades film här, på 16-millimetersfilm. I dag är tekniken toppmodern, med digital projektor och nytt ljudsystem, men känslan är fortfarande småskalig och genuin. Filtar finns att låna för den som fryser i salongen.

Tollereds bio är ansluten till Folkets Bio och har en tydlig idé om vilken film som ska visas.

– Vi försöker få en geografisk spridning. Finns det en film från Iran och en från USA väljer vi ofta den från Iran. Den amerikanska filmen dominerar redan, och vi vill visa att det finns andra perspektiv och andra berättelser, säger Per Hassling.

Det märks också i vårens program. Bland filmerna finns det irländska socialrealistiska dramat Christy, svensk film som Mecenaten och aktuella internationella titlar som skildrar civila erfarenheter av krig. Samtidigt blandas de mer konstnärliga filmerna med bredare publikdragare och barnfilm.

– Vi är en arthousebiograf, det är ingen hemlighet, men vi vill samtidigt ha en bredd. Vi visar också familjefilmer som Håkan Bråkan och arrangerar barnkalas nästan varje helg, berättar Per.

Utöver vanliga visningar satsar biografen på filmade scenföreställningar, konstfilmer och en opera under våren. En gång i månaden hålls dessutom filmserien ”Tala film, tala liv” i samarbete med Svenska kyrkan och Sensus, där publiken stannar kvar efteråt och samtalar om filmen.

Publiken är trogen, och varje år hittar nya besökare till Tollereds lilla biograf. Förra året ökade både antalet föreställningar och besökare markant. Samtidigt finns en utmaning som delas av biografer i hela Europa: att nå de unga.

– Publiken blir äldre, och ungdomar ser film på telefonen eller via streaming. Det är den stora knäckfrågan för alla biografer. Men när skolelever väl kommer hit brukar de fastna i berättelserna, även om filmerna är mer stillsamma än de är vana vid.

Trots utmaningarna är engagemanget stort bland volontärerna, som turas om att sköta visningar, teknik och café.

– Man gör det för att man tycker om film och för att det känns meningsfullt. Det är något fint i att lägga tid på något utan att ta betalt, säger Per Hassling.

Johanna Roos

johanna.roos@lokalpressen.se