Aspevallen ligger några tiotal meter från Aspen samt i ett område med översvämningsrisk. 2019 stoppades kommunens planer på konstgräs här av miljöskäl. Kommunens miljöenhet bedömde då att platsen inte var förenlig med miljöbalkens lokaliseringsprincip, bland annat på grund av risken för spridning av material till närliggande vatten. 

Nu är projektet tillbaka. Skillnaden är att ett annat fyllnadsmaterial planeras. Men ett nytt material besvarar inte frågan om platsen är lämplig. Närheten till Aspen, dagvattenfrågor och översvämningsrisk kvarstår oavsett val av material. Konstgräsplaner klassas som miljöfarlig verksamhet. Oavsett fyllnadsmaterial, sker ett kontinuerligt svinn från planerna, och material riskerar att spridas till omgivande miljö. Det SBR-granulat som kommunen ville använda 2019 förbjuds nu inom EU, samtidigt som det fortfarande saknas långtidsstudier om miljöpåverkan från de nya alternativen.

Jämförelsevis har Göteborgs stad valt en betydligt mer försiktig linje. Där tillåts inte nya konstgräsplaner inom 300 meter från vattenmiljö eller områden med översvämningsrisk. Skillnaden väcker frågan vilka underlag som gör att Lerums kommun bedömer riskerna annorlunda. Tidsordningen är anmärkningsvärd. Först beslutade kommunfullmäktige i november 2025 att konstgräs skulle anläggas. Under 2026 utreddes möjligheten att genomföra projektet. Det väcker en grundläggande fråga: Om möjligheten fortfarande utreds, på vilket underlag kunde kommunen redan ha bestämt att just Aspevallen var rätt plats? 

Det finns inte någon offentlig lokaliseringsutredning där alternativa platser jämförts utifrån miljöpåverkan, översvämningsrisk, ekonomi, tillgänglighet, trafik och framtida utvecklingsmöjligheter. Miljöbalken bygger på kunskap, försiktighet och val av lämplig plats. Därför borde processen börja med frågan var behovet av ytterligare fotbollskapacitet bäst kan tillgodoses, och därefter avgöra om Aspevallen är det bästa alternativet. I stället förefaller kommunen ha gjort tvärtom: först pekades Aspevallen ut politiskt, därefter utreddes hur beslutet skulle genomföras. När en anläggning planeras nära en sjö, på en plats med översvämningsrisk och där tidigare miljöinvändningar framförts borde kraven på utredning, alternativprövning och försiktighet vara särskilt höga. 

Hade kommunen verkligen ett tillräckligt, allsidigt beslutsunderlag när beslutet om konstgräs på Aspevallen fattades? När, och av vem inom kommunen, kommer en bedömning att göras utifrån miljöbalkens lokaliseringsprincip och försiktighetsprincip för att säkerställa att lagstiftningen faktiskt efterlevs?

Anonym