VM runt hörnet – hur känns det att få representera Sverige igen?

Jonathan Edvardsson ler och lutar sig fram:

– Det känns lika stort varje gång. Jag har varit med i fyra mästerskap nu och det är alltid lite annorlunda förberedelser. Man vet att inget mästerskap är det andra likt, men spänningen och förväntningarna är alltid där.

Sebastian Karlsson nickar instämmande:

– Ja, oavsett om det är EM, OS eller VM så är det något speciellt. Men OS är ändå en egen grej, med mycket längre uppladdning och allt som händer runtomkring. Ett VM blir mer fokuserat på handbollen, och det är där vi vill vara bäst.

Olle Forsell-Schefvert skrattar till:

– Och i år är det inte ett hemma-VM heller. Det blir lite mer “cupkänsla” när man får åka iväg, även om det bara är till Norge. Det är ju inte direkt 300 meter till morsans trappuppgång, som förra året!

Ni möter Spanien, Japan och Chile i gruppspelet – hur ser ni på motståndet?

– Spanien är alltid tuffa, säger Jonathan. De har spelare av absolut toppklass och har gett oss en del huvudvärk genom åren. Men jag tror stenhårt på vårt gäng – fokuserar vi på vårt eget spel så kan vi slå dem.

Sebastian fyller i:

– Exakt, Spanien är favoriter på pappret, speciellt efter deras brons i OS. Men vi har visat att vi kan slå dem, och det ger självförtroende. Japan är också ett lag som är luriga – de överraskade i OS. Chile däremot vet jag mindre om.

Felix Möller ser självsäker ut:

– Vi är favoriter, precis som Spanien. Men vi ska inte underskatta något lag. Det har vi lärt oss.

Att spela med gamla Sävehofkompisar igen – hur känns det?

Alla fyra spricker upp i leenden. Det är tydligt att banden från Partille är starka.

– Det är ju fantastiskt kul, säger Olle. Man har ju alltid haft kontakt med grabbarna, men att få spela ihop i landslaget igen… det känns lite som förr.

Jonathan nickar:

– Vi snackar en hel del gamla Sävehofminnen. Men det är också viktigt att säga att alla i landslaget hänger med alla. Det är en härlig grupp.

Felix skrattar och tittar på Sebastian:

– Men det är ändå skönt att ha några gulsvarta runt sig. Vi får se om vi kanske drar någon Sävehofnostalgi när det blir tid över.

Hur är det med konkurrensen om platserna?

Sebastian funderar en stund innan han svarar:

– Det är klart att det är tuff konkurrens. Jag delar position med Niclas Ekberg, och det är ju en av de bästa Sverige haft genom tiderna. Jag hoppas kunna lära mig mycket av honom.

Olle fyller i:

– Jag delar plats med Jonathan Carlsbogård och Eric Johansson, och båda har massa rutin från både klubb och landslag. Men det är rätt skönt att jag är äldst av oss, haha!

Felix, som konkurrerar med Max Darj, säger:

– Ja, det är klart att det är tufft. Men det handlar om att bidra med det man kan, oavsett om det blir 0 eller 60 minuter på planen.

Jonathan håller med:

– I ett mästerskap kommer alla behövas. Jag och Jim (Gottfridsson) kompletterar varandra bra. Jag ser fram emot att bidra med min duellstyrka och mitt tempo.

Vad saknar ni mest hemifrån?

Här blir det en lång diskussion.

– Snuset! säger Olle direkt, och de andra skrattar.

Sebastian lägger till:

– För min del är det maten. Det är något speciellt med svensk husmanskost.

Felix flikar in:

– Jag saknar att veta var saker finns i mataffären. I Danmark får jag gå runt och leta efter grejer som jag alltid vetat var de funnits hemma. Det är så frustrerande!

Jonathan fyller i:

– För mig är det familjen och kompisarna. Även om vi trivs i Tyskland så saknar man alltid dem där hemma.

Pranks i landslaget – vem står för flest?

– Det är definitivt Sebbe, säger Olle med ett skratt.

Sebastian skrattar lite generat:

– Jag kan väl erkänna att jag gillar att busa lite. Men det hör ju till. Vi har en skön stämning i laget, och det är viktigt för att hålla humöret uppe under långa samlingar.

Felix nickar:

– Max Darj är också bra på att köra pranks. Men Sebbe leder nog ligan.

Vad tror ni om Sveriges chanser i VM?

Alla tar ett djupt andetag innan de svarar.

– Vi går för medalj, säger Felix. Det är målet.

Jonathan fyller i:

– Och helst guld! Vi har ett lag som kan gå hela vägen.

Sebastian håller med:

– Men det handlar mycket om att hålla sig skadefria och hitta formen när det gäller som mest.

Olle ler brett:

– Vi ser hur det går den 2 februari. Då hoppas vi att vi står där med medaljer runt halsen.

Till sist – Felix, berätta om ert stipendium till unga Sävehofspelare?

Felix berättar stolt:

– Jag och Simon (min bror) ville ge något tillbaka till klubben som fostrat oss. Så vi instiftade två stipendier till en A-flicka och en A-pojke i Sävehof. Vi hoppas att det kan bli en extra morot för de unga spelarna att kämpa vidare.

Med det tackar vi för stunden. Det råder ingen tvekan om att den här Sävehofkvartetten har en stark sammanhållning – både på och utanför planen. Nu väntar ett spännande VM i Norge. Vem vet? Kanske står de där med medaljer i februari.

Denny Bågenholm

denny.bagenholm@lokalpressen.se