1996 öppnade Bo ”Bosse” Björkdahl sin egen begravningsbyrå på Södra Ringgatan i Alingsås. Där ligger byrån kvar än i dag, men innanför den gröna dörren är det sonen Roger och hans fru Agnes som driver verksamheten vidare.

– Det är nog 20 år sedan jag började på byrån, när Bosse behövde hjälp på kontoret. Så småningom började jag också ta emot sörjande, berättar Agnes.

Sonen Roger har också funnits med sedan starten, även om han till en början drev ett eget företag. 2010 tog paret över verksamheten och under de följande fyra åren öppnade de två byråer i Herrljunga och Vårgårda.

– Herrljunga pastorat har 23 kyrkor och tillhörande minnesrum, lokaler och präster, så det var mycket att lära sig. Men det är väldigt roligt att ha det fina samarbetet, säger Agnes.

Den 17 september bjöd begravningsbyrån in till jubileumsfirande med snittar och bubbel. Kollegor från andra begravningsbyråer och de olika pastoraten kom till kalaset.

– Det var väldigt härliga pratstunder. Det är så roligt att träffa kollegor, inte bara i jobbet utan också vid festligare tillfällen, säger Agnes.

Att ge de sörjande ett bra avslut är det som driver Agnes Björkdahl: "Det är så viktigt att vara lyhörd. Vill de beställa blommor eller vill de att jag gör det? För vissa kan det vara en jättetung uppgift, för andra kan det underlätta sorgprocessen".

Oliver Björkdahl

När hon blickar tillbaka på sina 20 år som begravningsentreprenör gör hon det med värme. Hon beskriver jobbet som både givande och roligt – men också som något som pågår dygnet runt.

– Det här är mer än ett företag, det är ett sätt att leva. Vi har telefonen med oss hela tiden. Vi har ingen telefonsvarare som säger att vi inte är på kontoret. Om någon ringer en söndag morgon när man står i rabatten eller är på fest, då svarar vi.

Att jobba så nära död och sorg påverkar en, medger Agnes, och vissa öden är svårare att hantera än andra.

– Det kan vara barn, det kan vara självmord, det kan vara unga människor. Men samtidigt är det inte min uppgift att ta sorgen ifrån de sörjande, utan att låta dem sörja så att det praktiska inte tar för mycket plats samtidigt.

Under Agnes år i branschen har hon märkt hur samhället förändrats kring just döden. Nu upplever hon att fler vågar prata om den.

– Under många år har döden varit en sak som man inte pratar om. Barnen skulle inte med på begravning, för då skulle de vara ledsna och inte förstå.

I dag händer det att hon möter familjer i den avlidnes hem, där barn och barnbarn får ta farväl av sin anhöriga.

– Man vågar prata om det, man vågar ta på det och vara närvarande. I stället för att vi vill ha begravning jättefort och sedan gå vidare, tar man sig tid, berättar Agnes.

Och även om jobbet handlar om att finnas där för dem som mist en vän, partner eller släkting, så handlar arbetet också om livet. Agnes, som har rötter i Polens huvudstad Warszawa, hämtar inspiration från sina släktingar som genomlevde både första och andra världskriget.

– Jag är uppvuxen med berättelser om liv och död. Om krig och överlevnad. Om förlust men också hopp. Jag har sett människor resa sig igen. Jag har sett hur kärlek och familj kan överleva nästan allt, säger hon.

I mötet med familjer i sorg har Agnes också förstått vad arbetet som begravningsentreprenör betyder för henne.

– Det här arbetet handlar om att hedra en människas historia, ibland en lång, ibland mycket kort, men aldrig mindre betydelsefull för de som sörjer. Det handlar om att skapa värdighet i avskedet, att hålla en hand när utrymmet inte räcker. Att stå stadigt när det skakar och att behålla lugn energi när allt känns otryggt.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se