Året var 1975, och ABBA hade precis vunnit Eurovision med Waterloo. Musik-Sverige sjöd av inspiration och ambition. I Partille satt Hadar Kronberg, en ung musiker med en förkärlek för pop och singer-songwriter-genren. Han spelade in låtar med sina vänner – utan att ana att detta snart skulle förändra hans liv.

– Mina kompisar skickade i smyg in några låtar till Bruno Glenmark, berättar Hadar.

Plötsligt ringde telefonen. Det var Bruno själv. Och så låg en tågbiljett till Stockholm och väntade på mig.

Väl i Stockholm möttes han av Sveriges musikelit. Bruno Glenmark såg potential i den unge sångaren och samlade ihop några av landets bästa studiomusiker för inspelningen. Janne Schaffer, Rutger Gunnarsson, Ola Brunkert och Mikael B. Tretow – Som alla hade arbetat med ABBA och andra stora namn.

– Jag var helt grön i branschen, men plötsligt befann jag mig i ett rum fullt av proffs. Jag tänkte inte ens på att det var en stor grej. Det var bara att köra, säger Hadar.

Bruno Glenmark anmälde Hadar till Melodifestivalen 1975, där han ställdes mot etablerade artister som Björn Skifs, Svenne & Lotta och Ted Gärdestad. Tävlingen såg annorlunda ut då – det fanns ingen lång uttagningsprocess, utan bara en enda finalkväll.

– Det var en stor apparat, men samtidigt en väldigt familjär stämning, alla var där för att ha kul, minns Hadar.

När han klev upp på scenen i sin specialsydda sjömansinspirerade outfit, designad av samma skräddare som gjort ABBAs scenkläder, möttes han av jubel. Lady Antoinette var en svängig poplåt med tydliga influenser från ABBA och Glenmarks produktion.

– Det var galet. När jag sjöng hörde jag folk i publiken sjunga med. Efteråt kom Agnetha Fältskog fram och kramade mig och sa att det var jättebra. Jag hade bott utomlands ett tag och hade inte så bra koll på svenska artister så jag visste inte vem det var då, säger han och skrattar gott.

Tävlingen var hård, och trots att Hadar låg högt upp på resultatlistan blev det ingen vinst. Michelangelo, sjungen av Björn Skifs, var favorit, men den stora överraskningen blev Lasse Berghagen som vann med Jennie Jennie.

– Ingen trodde att Lasse skulle ta hem det. Han sjöng Jennie, Jennie, 68 gånger under låten, skojar Hadar.

Efter Melodifestivalen blev det intensiva turnéer med Glenmarks orkester. Hadar åkte land och rike runt och spelade på folkparker och stora scener.

– När jag sjöng Lady Antoinette skrek folk, särskilt på Liseberg. Det var fullsatt, och när jag sa ”nu kommer Lady Antoinette” så exploderade publiken.

Men trots framgångarna blev det ingen långvarig schlagerkarriär. Skivbolaget ville satsa på hela albumet istället för att släppa en singel, och Hadar var mer intresserad av att skriva låtar i singer-songwriter-stil än att bli en renodlad schlagerartist.

– Jag ville göra musik på mitt sätt, men skivbolaget ville ha mer glättig schlager. Vi gick skilda vägar.

Istället för att fortsätta inom musikbranschen valde Hadar en annan väg – som musiklärare i Lexby skola i Partille. Där undervisade han i flera decennier och blev en välkänd profil i kommunen.

– Det känns som att hela Partille haft mig som lärare, skrattar han. Överallt där jag går stöter jag på gamla elever.

Och musiken har aldrig lämnat honom. Han har fortsatt att skriva låtar och spela live i mindre sammanhang.

– Jag har fått förfrågningar om att spela igen, och jag har en del nya låtar på gång. En av dem, “En sommardag”, används till och med av kommunen.

Trots att det gått 50 år sedan hans äventyr i Melodifestivalen har Hadar inte hört något från SVT inför jubileet.

– Det är lite dåligt faktiskt, säger han. Det är ju ändå en historisk kväll som firar 50 år på lördag.

Och om han saknar den gamla Melodifestivalen?

– Ja, det var bättre förr! Vi hade en final, en riktig liveorkester, och inga eviga delfinaler. Men visst, showen är snyggare idag. Mer ballonger!

När vi avslutar intervjun konstaterar Hadar att han inte ångrar något, men vad som hände på efterfesten får vi inget svar på.

– Det var en fantastisk tid, och jag är glad att ha fått uppleva den. Men det som hände 1975, det stannar där, säger han och skrattar länge.

Denny Bågenholm

denny.bagenholm@lokalpressen.se