Det var efter konstprojektet ”Festen som protest, protesten som fest” som gruppen Fem tanter och en gubbe hittade varandra. Projektet startade på kulturhuset för två år sedan, med klimat och biologisk mångfald i fokus. Sedan dess har gruppen fortsatt att träffas och diskutera de brinnande frågorna.

– Det här är en fortsättning som handlar om klimatet, den biologiska mångfalden och om att vara snäll mot varandra och naturen, säger Birgitta Westergren Lenken.

Gruppen Fem tanter och en gubbe träffades efter ett konstprojekt i Alingsås konsthall för två år sedan. Birgit Hindgård saknas på bilden.

Matilda Falk

Gruppen har tagit till sig Rebellmammornas metoder – att genom lugna och känslosamma manifestationer i det offentliga rummet uppmärksamma klimatkrisen. När Lokalpressen träffar dem är de på väg att genomföra en aktion med stickade halsdukar.

– Genom att hänga röda halsdukar på statyer runt om i staden vill vi uppmärksamma att Sveriges Overshoot Day infaller den 4 april. Det innebär att vi redan då har förbrukat årets resurser. Om vi alla gör någonting tror vi att det kan bli en förändring. Det här är ett litet steg på vägen, säger Westergren Lenken.

För Lasse Larsson handlar det om att skapa opinion. Han har själv varit i Stockholm och deltagit i en större demonstration om 1,5-gradersmålet:

– Då skulle människor sticka 1,5 meter långa röda halsdukar som sedan skulle bli 1,5 kilometer och räcka runt riksdagshuset. Men det blev 4,5 kilometer. Då rullade vi ihop resten av halsdukarna till rosor. En sådan ska vi sätta på Jonas Alströmer i dag.

Katarina Björk Åkesson är mer frustrerad i sin protest:

– Vi vill ha en värld som fungerar för våra barn och barnbarn och deras barn. Man önskar att man kunde få slut på krigen – då skulle mycket vara vunnet. Tänk så mycket resurser som går åt för att hålla igång det här krigsmaskineriet, och så mycket miljöförstöring det innebär med alla bomber som faller.

Jonas Alströmer, Charles Hill, kvinnan med handväskan och flera andra statyer av kända alingsåsare har nu fått stickade halsdukar. Enligt Lasse Larsson handlar valet av statyer både om deras arv och om att de står på platser där många passerar.

– Kanske retar det någon, och kanske är det någon som tar en halsduk. Men jag vet inte om de vågar gå runt med den sedan, säger Birgitta Westergren Lenken och visar sin orangelila, ludna halsduk.

Ingbritt Dubow och Eva Welling deltog i manifestationen efter att ha sett den på Facebook. Här står de vid statyn av Charles Hill.

Matilda Falk

När gruppen rör sig mellan statyerna i centrum dyker plötsligt två kvinnor upp och ansluter. Eva Welling från Göteborg och Ingbritt Dubow från Alingsås har deltagit i manifestationer i både Lerum och Göteborg tidigare. De fick nys om manifestationen på Facebook.

– Vi är mammor, farmödrar och mormödrar som tycker att det är jätteviktigt att vi syns. När man lokalt, nationellt och globalt faktiskt struntar i de här frågorna och klimatet, säger Eva Welling.

För dem båda är det viktigt att demonstrationen är fredlig:

– Vi sitter gärna och sjunger, delar ut material och vill synas och påverka på vårt sätt – för barnen och framtiden. Man skäms nästan ibland. Hur ska det bli för våra barnbarn? Här rustar vi till tänderna, men ser inte till att de får en levande jord, med våra bin, våra fjärilar och vår biologiska mångfald, säger Ingbritt Dubow.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se