Förslaget innebär att tiden, för barn till föräldralediga föräldrar, ökas från dagens 15 timmar till 30 timmar i veckan. Det sker samtidigt som barngrupperna i Göteborg redan hör till landets största. Fyra av fem är större än Skolverkets riktlinjer, och i många fall rymmer de nästan dubbelt så många barn som rekommenderas. Göteborg sticker dessutom ut i en nationell jämförelse med några av de snabbast växande barngrupperna i landet under de senaste åren. I en intervju i Göteborgs-Posten beskriver en förskollärare situationen som ett ”sjunkande Titanic”. Det är en träffande beskrivning av en verklighet där personalen inte har möjlighet att vara nära varje barn. Med alldeles för stora barngrupper är det helt enkelt inte möjligt att möta alla behov, och det pedagogiska stödet blir lidande. Den orimliga arbetsbelastningen gör det än svårare att behålla utbildad personal – mitt i en redan akut kompetensbrist. Under dessa förutsättningar lägger det rödgröna styret först 40 miljoner och så småningom 80 miljoner kronor på att utöka vistelsetiden för barn till föräldralediga.

Det är en satsning som i bästa fall cementerar en redan ohållbar situation, men sannolikt förvärrar den. Resurserna borde i stället användas till att minska barngrupperna, förstärka bemanningen och utveckla små, trygga och välfungerande förskolor, i stället för att lägga ned dem. Det här är en politik som gör problemen värre snarare än att lösa dem. Det är ungefär som att försöka rädda ett sjunkande skepp genom att fylla det med mer last. Om målet är mindre grupper ska varje ny krona prövas mot just den effekten. Ändå möts förslaget av applåder från nästan hela det politiska fältet. Ingen kan hävda att detta på något sätt kan vara en reform som har barnens bästa för ögonen. För barnen betyder förslaget tvärtom en vardag med fler barn i varje grupp, mindre tid med vuxna och större risk att viktiga behov förbises. Stressen stiger, ljudnivån ökar och utrymmet för relationer krymper. Boken blir inte färdigläst, trösten uteblir och utveckling och lärande får stryka på foten – helt enkelt för att personalen inte räcker till. Kristdemokraterna står för en politik som sätter barnens behov först, med färre barn i varje grupp och ett nej till 30-timmarsreformen. Göteborgs barn förtjänar mer än symbolpolitik – inte större och stökigare barngrupper, utan små grupper, närvarande vuxna och en förskola där varje barn får stöd och uppmärksamhet för att kunna utvecklas. Dan-Ove Marcelind (KD), kommunalråd i Göteborg Kristina Lallo (KD), ersättare i förskolenämnden

Dan-Ove Marcelind