Den 23 september 2001 greps Dawit Isaak i Eritreas huvudstad Asmara. Han arbetade då som journalist och redaktör för den oberoende tidningen Setit när myndigheterna slog till mot hans hem. Sedan dess har Dawit varken åtalats, ställts inför rätta eller fått tillgång till advokat.

Det hela uppmärksammades under Bokmässan i ett panelsamtal i DN:s monter med bland andra Dawit Isaaks dotter Betlehem Isaak, journalisten Björn Tunbäck, samt Abie Sium från Frankrike. Abie Sium är dotter till journalisten Seyoum Tsehaye som även han sitter fängslad i Eritrea utan rättegång.

– Jag är tacksam för att vi får höras här. Och jag är speciellt tacksam över Björn, och även alla som engagerar sig och vill lyssna, säger Betlehem Isaak till Lokalpressen efter samtalet.

Hon arbetar som journalist och författare. 2020 släppte hon boken "Mitt liv utan dig" som bland annat handlar om sin pappa. Det senaste tydliga livstecknet kom för övrigt 2005 när hennes pappa tillfälligt släpptes fri i två dagar, innan han åter sattes i fängelse.

– Men det finns indikationer på att han fortfarande lever. Och jag tror att han gör det.

Björn Tunbäck är styrelseledamot i Reportrar utan gränser och står bredvid henne i Bokmässans korridorer. Han har arbetat för Dawit Isaaks frigivning i mer än två decennier.

– Jag tror också att han lever, säger han.

Årsdagen satte såklart strålkastarljuset på vad Sverige gör för att få hem sin medborgare.

– Den frågan behöver man egentligen ställa till Utrikesdepartementet, säger Betlehem. Men vi försöker på vårt sätt att uppmärksamma och prata om fallet hela tiden. Men jag har inte så mycket kontakt med UD längre. Det orkar jag inte. Så vi har en advokat som representerar oss nu.

Vad gör svenska staten just nu?

– Jag tror att de försöker förhandla och prata. Sen måste man förstå att Sverige vill ordna det här och att ansvaret för att lösa det ligger helt hos Eritrea. Men jag tror Sverige är lite naivt, eller har varit det, säger Betlehem.

– Kanada hade ett gruvbolag som inledde en rättsprocess som gällde misstänkt slavarbete i Eritrea. Alltså brott mot mänskliga rättigheter. Och då skulle det kunna skada hela den stora affären, men det enda vi i Sverige har är en politisk fånge. Det riskerar liksom ingenting, så jag kan inte förstå varför kanadensarna kan vara så tuffa men inte vi, säger Björn.

Vad säger eritreanska staten?

– De säger att "vi räknar inte honom som svensk medborgare. Vi tror inte på dubbla medborgarskap". Allt de säger är nonsens, som inte ska funka i internationella sammanhang, säger Betlehem.

– Det man ska komma ihåg är att vi har drivit ärendet till FN och Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter. Och båda de två institutionerna säger att det är ett brott som skett, Eritrea bryter till och med mot sina egna lagar genom att göra så här. Man ska inte få sitta i fängelse i 25 år utan att bli utredd och åtalad, säger Björn.

Betlehem var sju år ung när hennes pappa fördes bort framför hennes ögon. Sedan dess har alltså 25 år gått.

– Det känns jättejobbigt såklart. Men ja, det var den lotten jag fick. Men jag känner att han hade kämpat om det var någon annan som suttit fängslad. Så då gör jag det också, säger hon.

Nu när det är en ny regering på gång, vad hoppas du att en ny utrikesminister ska kunna göra?

– Jag hoppas verkligen att de stänger ambassaden. För man måste trycka där det gör ont, tyvärr. Jag är ingen ond människa, men det här är en skurkstat vi pratar om.

Vad händer närmaste tiden?

– Ja, alltså jag hoppas ju att vi ska kunna samarbeta med de andra barnen till de som fortfarande sitter fängslade. Och så hoppas jag att åtalsprocessen kan börja igen. Jag har ju försökt några gånger, men jag tänker att man får försöka igen. För jag kommer aldrig att sluta med det här, säger Betlehem Isaak.

– Vi från Reportrar utan gränser kommer heller aldrig att sluta, säger Björn Tunbäck.

Jonas Bengtsson

jonas.bengtsson@lokalpressen.se