Min pappa Alf "Kallebäckarn" Andersson hade fått anställning i Mölnlycke Bil- & Omnibuss AB och flyttade från Gundla Mosse i Kallebäck tillsammans med hustrun Vanja och mig, Karl-Erik, in i en av de nybyggda lägenheterna i Bolåsa värdshus. Året tror jag var 1954 och jag var två år gammal.

Under åren vi bodde där kom också mina systrar Anna-Lena och Eva-Lotta till världen. Dubbelnamn var tydligen poppis på 50-talet. Vi bodde på första våningen och ovanför oss bodde ytterligare en chaufförsfamilj, Nils Eliasson med hustrun Ingrid och barnen Ingela och Lennart. Lägenheterna var för den tiden mycket fräscha med stora ljusa rum, modernt kök, badrum med badkar och vattenklosett inomhus. I källaren fanns tvättstuga med tvättmaskin och alla moderniteter. En jättestor terrass som fungerade som uteplats och balkong fanns på husets baksida.

På den stora ängen nedanför värdshuset fanns en toppenfin lekplats med sandlåda, karusell och klätterställningar. I värdshuset fanns också två mindre lägenheter. Där bodde tant Maj och tant Astrid vilka var de två kvinnorna som skötte värdshuset. Själva restauranglokalen var inte lika stor på den tiden som nu. Jämte denna fanns också en ingång med kiosk som användes vid veckoslut och helger när göteborgarna for ut på landet för att ge sig ut i naturen. Vid de is- och snörika vintrar som det ofta var på den tiden anordnades det turer med häst och släde på Nordsjöns is. Det var bönderna i trakten som hade arbetshästar till sina småskaliga jord- och skogsbruk som ställde upp för detta.

Vid midsommar var det dans runt stången och lekar för barnen. På kvällen förvandlades bussgaraget till dansbana för de vuxna. Buss-John Andersson som måste varit en mycket påhittig och framsynt man var alltså den som lät bygga detta stora hus mitt ute i skogen. Hans bussbolag ville utöka linjenätet och han slog flera flugor i samma smäll när detta hus med bussgarage, restaurang och bostäder för personalen uppfördes. Som jag minns honom var han en oerhört vänlig och omtänksam chef som verkade göra allt för att hans personal skulle trivas och må väl. Då på 50-talet hade ännu inte gemene man en egen bil. Buss-John inköpte därför en semesterbil av märket Ford Zephyr som hans anställda fick låna under sin ledighet. Vid hans sommarresidens i Gottskär fanns också en båt som fritt kunde lånas för bad och fisketurer. Bolåsa värdshus var verkligen världens ände vid den här tiden. Här slutade allmän väg och vägen till Djupedala och Hällesåker hade ännu inte byggts. Benarebyvägen var inte heller så bra med smal och slingrig grusväg ända till Mölnlycke. Speciellt vintertid kunde det vara problem att ratta bussarna där. Servostyrning och ABS-bromsar var ännu inte på modet.

Karl-Erik Andersson