Det är torsdag och därmed står finporslinet framdukat inför frågesport i det stora samlingsrummet. På andra sidan korridoren ligger träslöjdsalen, snickeriet, iordningställd efter gårdagens nyttjande. 

– Det här startade i början på 90-talet. Tanken var att äldre i Kullavik skulle kunna bo kvar i området när villan blev för stor. Man skulle ha gemenskap, trygghet och aktiviteter här i huset, och det har vi haft också, jag har bott här i tio år, säger Inger Edensvärd, snart 90 år.

Kyvikshus byggdes med servicelägenheter på våningen ovanför och gemensamma utrymmen i markplan. Här fanns matsal, personalutrymmen och verksamhetslokaler. Med åren har verksamheten skurits ner, bit för bit.  

– Först tog de bort personalen som bakade och höll i verksamheterna. Sen fick vi kämpa för att ens behålla samlingslokalen. Då bestämde vi att vi ska driva det själva, berättar Inger. 

Och det gör de. På tisdagar är det hantverk och akvarell, onsdagar gymnastik. Varannan vecka kommer Svenska kyrkan dit för andakt och sociala sammankomster. Torsdagar quiz, och fredagar bingo och bridge – med runt 30 deltagare.

– Vi är måna om varandra. Är det någon som inte syns på några dagar så hör man av sig. Det är en stor trygghet, utan att vara påträngande, säger Violet Jarlsmark, bosatt i området sedan fem år. 

Kjell Berntsson nickar:

– Vi delar upp ansvaret. Alla som kan och orkar hjälper till, det fungerar väldigt bra. 

I snickeriet är de runt 25 personer varje vecka. Thorbjörn Andreassen, som fyller 88 i år, har kommit till verksamheten i över tio år.

– Lägger de ner detta så vill jag inte leva längre, sa jag i tisdags. Det var kanske drastiskt, säger han med ett skratt. Men man måste ha någonting att gå till. Här träffas vi, snickrar och dricker kaffe, det är toppen.

Totalt rör det sig om runt ett hundratal personer som varje vecka nyttjar lokalerna. Många bor i 70-plusboendets radhuslängor precis kloss an, men även andra pensionärer från andra delar av Kullavik dyker upp frekvent.

Förra fredagen kom ett oväntat besked. Representanter från kommunen meddelade att lokalerna sägs upp från första juni. Planen är att bygga om i markplan för att göra plats åt ett nytt Bmss-boende. Under byggtiden ska huset grävas ur och anpassas.

– Det kom som en chock. Vi hade inte hört ett ord och detta innan. Och de som bor på övervåningen har fortfarande inte fått information från hyresvärden, säger Inger. 

Hon bläddrar bland utskrivna pappersark. Inger har tagit kontakt med politiker och tjänstemän i förvaltningen. Frågan är prioriterad har de fått höra – men inga besked om alternativa lokaler.

– Det är inte frågan om att flytta träffpunkten. Den måste få vara kvar, vi har redan skalat ner verksamheten rejält. De måste kunna hitta en annan lösning för det nya boendet, fortsätter hon. 

Gänget har förslag på andra fastigheter. Utbyggnad av intilliggande fastighet, Kyviksgårdens LSS-boende som ligger inom kommunal detaljplan. Ett annat är ett den gamla skolbyggnaden vid Kullaviksvägen. 

– Vad kostar det att bygga om här jämfört med att bygga nytt? Och hur påverkar det de äldre som bor här under byggtiden? Byggmaskiner, transporter, buller – mitt bland våra seniorer, frågar sig Inger. 

En kvinna kommer in på rullator och sätter sig med ett stort pussel. Hon är tidig till quizen som börjar vid 14-tiden. 

– Vi vill bara kunna fortsätta träffas här. Det här är vårt gemensamma vardagsrum, ska de ta ifrån oss det här också? Det här är det enda som är kvar av träffpunkten, säger Vailet. 

Aron Mikael Sik

aron.mikael.sik@lokalpressen.se