Jag vet inte om det är vanligt att en elev hör av sig till Lokalpressen på det här sättet, men jag har tänkt på detta länge och känner att jag måste försöka.

Jag går i årskurs 9 på Öjersjö Storegård och vill tipsa er om en person på vår skola som betyder otroligt mycket för mig och många andra elever. Han heter Hussein Younes och fyllde år den 28 september. Jag hade tyckt att det vore väldigt fint om ni ville uppmärksamma honom och det arbete han gör för barn och ungdomar.

Det är svårt att förklara hur mycket en enda vuxen kan betyda. Hussein får oss elever att känna oss sedda på riktigt. Han märker när någon inte är sig själv. Han kan fråga ”hur är det?” och om man svarar ”bra” fast man egentligen inte mår bra, märker han det ofta. Han frågar igen och han lyssnar. När man berättar känner man aldrig att man är jobbig eller att han väntar på att samtalet ska ta slut.

Det finns saker jag har kunnat prata med Hussein om som jag haft svårt att prata med mina egna föräldrar om. När jag mår dåligt är han en av de första vuxna jag tänker på. Och jag vet att jag inte är ensam. Många elever har stort förtroende för honom och kommer till honom med problem i skolan, hemma, med kompisar eller när livet bara känns jobbigt.

Han skämtar med oss, skrattar med oss och tjatar när vi behöver skärpa oss. Han gör mycket genom Skol-IF och ordnar aktiviteter, men det är egentligen inte det som gör honom speciell för mig. Det är allt det som inte syns. Alla samtal. Alla gånger han satt sig ner med en elev som mått dåligt. Alla gånger han sett någon som kanske ingen annan såg just då. Alla gånger han fått någon att gå hem lite lättare än när dagen började.

Jag går i nian och ska snart lämna grundskolan. En av sakerna jag faktiskt oroar mig för inför gymnasiet är att inte ha samma trygghet där. Jag har tänkt: Vem ska jag gå till när Hussein inte längre finns i korridoren? Jag har pratat med honom om det och han har lovat att kontakten inte behöver försvinna bara för att jag börjar gymnasiet och att jag alltid får komma tillbaka och hälsa på. Det betydde väldigt mycket för mig.

Hussein vet inte att jag skriver detta. Jag hoppas att ni överväger att uppmärksamma honom, för vuxna som lägger så mycket tid och energi på att få barn och ungdomar att känna sig sedda förtjänar att få veta vilken skillnad de gör.

Om Hussein någon gång får läsa detta vill jag bara säga: Tack för att du har lyssnat, sett mig och funnits där. Jag hoppas du förstår att det du gör stannar kvar hos oss långt efter att vi lämnat skolan.

Hälsningar,

En elev i årskurs 9 på Öjersjö Storegård

Anonym A