– Jag skulle egentligen inte bli polis. Jag gick ekonomisk linje och tänkte väl åt ett helt annat håll. Men så fick jag höra att polisutbildningen var betald och då tänkte jag att jag testar, berättar han.

Året var 1979 när han började utbildningen i Stockholm. Två år senare var han färdig polis och tillbaka i Göteborg. Där väntade en vardag som såg helt annorlunda ut jämfört med i dag.

– På 80-talet patrullerade vi mycket till fots. Jag var stationerad på gamla polisstationen på Tredje Långgatan och vi rörde oss kring Järntorget, Haga och Linné. Man lärde känna folk, både de som skötte sig och de som inte gjorde det.

Efter tio år inom ingripandeverksamheten gick han vidare till piketen, polisens särskilda insatsstyrka. Där stannade han i ytterligare ett decennium.

– Det var en väldigt speciell tid. Intensiv, men också utvecklande. Man ställdes inför situationer som krävde snabba beslut.

Han var bland annat med under kravallerna i Göteborg 2001.

– Det var extremt. Det kändes som krig stundtals, med stenkastning och kaos. Sådant glömmer man inte i första taget.

Senare arbetade Anders som yttre befäl och operativ chef i city, innan nästa stora steg i karriären kom 2011.

– Då tog jag över som gruppchef för supporterpolisen i Göteborg.

Det blev starten på ett arbete som kom att prägla hans sista år i tjänst. Supporterpolisen har som sig bör en specifik roll: att skapa relationer med fotbollssupportrar och arbeta förebyggande.

– Det handlar mycket om förtroende. Vi följer med på matcher, både hemma och borta, och lärde känna folk. Det gjorde att vi kunde lösa mycket innan det blev problem.

Till skillnad från många andra städer arbetade supporterpolisen i Göteborg oftast i uniform.

– I Stockholm är de civila, men vi har kört uniformerat. Det har fungerat bra. Supportrarna vet vilka vi är och det finns en respekt i det.

Anders påpekar att den allmänna uppfattningen av läktarvåld inte alltid stämmer.

– Det var mer bråk och slagsmål förr, idag är det lugnare och jag tror att många märker det. Fokus ligger mer på tifon, stämning och, ja, pyroteknik, bengalerna har ju blivit ett stående inslag vid större matcher. 

Just pyrotekniken har varit en återkommande diskussion inom svensk elitfotboll.

– Det är förbjudet och det finns risker, absolut. Men det är inte samma sak som våld. Det är viktigt att skilja på det.

Även om de destruktiva inslagen inom supporterkulturen har minskat är han kritisk till hur polisväsendet förändrats under hans år.

– Vi pratar mycket om att vara nära medborgarna, men i praktiken är vi mindre ute än förr. Det har blivit mer administration och fler led. Jag tror man har tappat något där.

Han pekar också på att ordningsvakter i dag tagit över delar av det som tidigare var polisens uppgift.

– Förr var vi många poliser ute på gator och torg. Nu är vi fler totalt sett, men syns mindre, det är lite märkligt.

På det stora hela ser han tillbaka på karriären med stolthet. Uppdragen har varit många och varierade – allt från lokala matcher till internationella mästerskap. 

– Vi har rest mycket med både klubblag och landslaget. EM, VM, matcher runt om i Europa. Det har varit fantastiskt.

Efter 45 år i polisyrket och 15 år som supporterpolis var det dags att kliva av. I dag är han tillbaka i barndomshemmet i Särö, där han bott sedan 2023. Huset byggdes av familjen på 1960-talet och har följt honom genom livet.

Men pensionärslivet kommer också att tillbringas i Frankrike, som under åren blivit något av ett andra hemland.  

– Vi har alltid trivts där och rest dit nästan varje år i många år nu, så det blev ett naturligt steg. Men det känns fint att vara tillbaka i Särö, där allt började för mig. 

Aron Mikael Sik

aron.mikael.sik@lokalpressen.se