Filmen Leva lite, som handlar om en ung kvinnas inre kamp efter en natt hon inte minns under en resa i Europa, har rönt stor uppmärksamhet. Svenska kyrkan har belönat den med sitt filmpris och vill använda den i konfirmandundervisning för att öppna upp viktiga samtal. För Fanny är det ett kvitto på att filmen berör.

– Det känns helt fantastiskt! Jag blev jätteöverraskad när jag fick priset. De dök upp efter en av visningarna under Göteborgs filmfestival och läste upp sin motivering. Jag trodde att alla priser skulle delas ut på den officiella galan, så det här var verkligen en fin överraskning, säger hon.

Filmen följer Laura, en ung kvinna som soffsurfar, eller couchsurfing på engelska, genom Europa med sin vän. En morgon vaknar hon upp i en säng hos en främmande man, utan minne av hur hon hamnat där. Hennes pojkvän är på väg att möta upp henne, och Laura kämpar med att förstå vad som egentligen har hänt – var det en otrohet hon måste ta ansvar för, eller blev hon utsatt för något hon inte samtyckt till?

– Filmen bygger på händelser under en egen couchsurfingresa som jag och min vän gjorde för många år sedan. Jag ville utforska den där identitetskrisen som kan uppstå när man själv inte vet hur man ska tolka en händelse. Det är ofta lättare att se sig själv som någon som gjort ett dåligt val än som ett offer, och den tanken blev filmens kärna, berättar Fanny.

Fannys filmintresse väcktes tidigt, mycket tack vare hennes pappa som är filmfantast. Redan som barn lekte hon med VHS-kameror och spelade in egna filmer tillsammans med sin bror.

– Vi gjorde en långfilm när vi var typ tretton, jag och min brorsa. Vi filmade hela sommaren, han fick till och med klippa håret för att passa i rollen och han kom dessutom i målbrottet samtidigt, minns hon och skrattar.

Men att våga satsa på film som yrke tog tid. Efter att ha pluggat medievetenskap i Norrköping sökte hon in till flera filmskolor i Norden. Till slut blev det den prestigefyllda “Den norske filmskolen” i Lillehammer som öppnade dörren.

– Det var en tuff antagningsprocess. Vi fick analysera scener, göra egna filmklipp och regissera skådespelare framför en jury. Det var en otrolig upplevelse, säger hon.

Efter examen 2018 började Fanny skriva på sin långfilm, men vägen från manus till färdig film var lång. Att finansiera en film är en process i sig, och det tog flera år att få ihop budgeten.

– Vi fick ihop 28 miljoner, men det var egentligen lite mindre än vad filmen borde ha kostat. Vi fick vrida och vända på varje krona, berättar hon.

Inspelningen skedde i flera europeiska länder, och teamet fick resa mellan olika städer för att fånga rätt miljöer.

– Vi filmade i Tjeckien, Polen, Frankrike och Tyskland. Majoriteten av scenerna filmade vi i Tjeckien eftersom vi fick pengar därifrån, men vi reste också runt och spelade in på plats i de andra länderna för att få den autentiska känslan, säger hon.

Efter två månader av intensivt arbete var inspelningen klar. Då väntade den tuffaste biten – klippningen.

– Jag trodde det svåraste var att filma, men att få ihop materialet och hitta rätt balans mellan det ljusa och mörka i filmen var en enorm utmaning. Jag ville att det skulle finnas både hopp och allvar, säger hon.

När filmen till slut hade premiär på Göteborgs filmfestival var responsen överväldigande.

– Det var fantastiskt att se publikens reaktioner. Folk skrattade mer än jag vågat hoppas på, och när det blev allvarligt var det knäpptyst i salongen. Jag hade så många fina samtal efteråt, både med unga kvinnor och äldre män som kände sig berörda av filmen, berättar Fanny.

Svenska kyrkans pris var en extra bekräftelse på att filmen berör viktiga frågor. Att den nu kommer att visas för ungdomar i kyrkans verksamheter känns som en stor vinst.

– Jag hoppas verkligen att filmen kan väcka samtal, särskilt bland unga. Jag vill inte peka finger eller skriva folk på näsan, men jag hoppas att den får människor att reflektera över sina egna gränser och relationer, säger hon.

Nästa steg – vad händer nu?

Med premiären avklarad ser Fanny fram emot vad som kommer härnäst. Hon har redan nya filmprojekt på gång.

– Just nu planerar jag en norsk långfilm som vi hoppas kunna spela in till sommaren. Den handlar om norska skolungdomar som besöker Auschwitz, och berör aktuella ämnen men är samtidigt full av svart humor.

Denny Bågenholm

denny.bagenholm@lokalpressen.se