Men innan gymnasiet ens riktigt har börjat har hon redan siktet inställt långt bortom klassrummen här hemma. Nästa sommar väntar tio månader i USA som utbytesstudent.

– Det skulle bli extremt roligt, säger Filippa som bor i Jonsered.

Drömmen började egentligen med en familjeresa till New York. Där fastnade hon för tempot, människorna, städerna och känslan av att allt var större.

– Alla personer var så härliga och glada. Folk kom fram och pratade med en. Butikerna, maten, allt kändes häftigt. Efter det ville jag verkligen tillbaka, säger hon.

Förra sommaren blev längtan verklighet. Då åkte Filippa ensam på språkresa till Los Angeles i tre veckor. Hon var 14 år, skulle fylla 15, och hade först försökt få med sig kompisar.

– Ingen kunde följa med. Först tänkte jag att jag inte skulle åka, men jag ville så mycket. Så då åkte jag själv.

Mamma Emilia Freed var inte särskilt orolig.

– Vågar jag säga nej? säger hon och skrattar, sen fortsätter hon:

– Jag har stort förtroende för Filippa. Hon är enkel, flexibel och trygg i sig själv.

Resan var uppstyrd med ledare, campusboende och aktiviteter. Ändå blev den något större än bara lektioner och utflykter. Filippa fick bo med ungdomar från andra länder, prata engelska varje dag och upptäcka att hon klarade mer än hon trodde.

– Jag trodde att man skulle få gå runt själv och shoppa när man ville, men så var det inte riktigt. Det var mycket säkerhet och man fick inte lämna campus utan ledare. Men det var ändå jätteroligt.

Dagarna fylldes av engelskalektioner, bad, sport, aktiviteter och utflykter till platser hon tidigare bara sett på bild: Beverly Hills, Hollywoodskylten, Walk of Fame, Santa Monica Beach, Disneyland och Universal Studios.

– Det var häftigt att se allt på riktigt. Varje dag fanns det något att se fram emot.

Redan efter två veckor i Los Angeles hörde hon av sig hem och sa att hon ville åka igen.

– Jag hade lätt kunnat stanna några månader till. Jag tänkte att jag ändå skulle träffa familjen när jag kom hem. Det var bättre att njuta av tiden där.

Emilia minns samma sak.

– Jag sa till henne: njut varje dag nu, för de här tre veckorna kommer gå fort. Hem kommer du tidigare än du vill.

I sommar väntar nästa äventyr: tre veckor i Miami. Där hoppas Filippa på mer frihet, nya vänner och ännu mer engelska.

– Jag vill träffa människor från andra delar av världen och utveckla min engelska. Man lär sig mycket i skolan, men mest lär man sig nog av att prata med alla.

Att beställa mat, fråga om saker och våga göra fel är en del av utmaningen.

– Jag säger säkert fel ibland, men då lär man sig. Man måste lösa det själv.

Det är just den självständigheten som lockar. Filippa beskriver sig inte som orädd, men som någon som gärna testar.

– Klart man kan vara nervös. Jag har tänkt på om man inte skulle hitta vänner. Men det löser sig alltid. Många åker själva och till slut har alla någon.

Nästa steg är betydligt större. I augusti 2027 åker Filippa till USA för ett helt High school-år och kommer hem i juni 2028. Hon vet ännu inte var hon hamnar. Först ska hon göra en ansökningsvideo och skriva brev. Sedan är det en värdfamilj som väljer henne.

– Det känns lite läskigt, men också väldigt roligt, säger hon.

Hon kommer bo i en amerikansk familj och gå i en amerikansk skola. Året räknas inte in i den svenska gymnasieutbildningen, vilket betyder att hon får gå om årskurs två när hon kommer hem. Det bekymrar henne inte särskilt mycket.

– Mina kompisar skämtar lite om det, men för mig spelar det ingen roll. De får ju inte vara i USA. Jag kommer träffa nya vänner när jag börjar igen.

Filippa spelar tennis, numera i GLTK i Göteborg, och hoppas kunna fortsätta även i USA. Skillnaden lockar henne.

– Här hemma åker man ofta själv till turneringar. I High school verkar man mer åka som ett lag. Man spelar singel och dubbel, men gör det tillsammans. Det verkar mycket roligare.

Hon drömmer också om sådant hon sett i filmer och sociala medier: skolaktiviteter, skolbal, sportmatcher och ett annat sätt att gå i skolan.

– Jag hoppas få göra mycket amerikanska grejer. Baseballmatch, skolbal och liknande skolaktiviteter. Och kanske läsa klasser som inte finns här, som keramik eller olika sporter.

För Emilia är resorna en investering i dotterns framtid.

– Jag har själv haft svårt för engelska och vet hur mycket det kan begränsa. Därför vill jag uppmuntra henne att komma in i språket på ett roligt sätt. Om man har möjlighet är det en otroligt bra investering. Hon blir trygg, självständig och får engelskan med sig hela livet.

Och kanske är USA-resorna bara början. Filippa säger att hon redan kan se sig själv utomlands även efter gymnasiet.

– Mamma har alltid sagt att en sak hon vet om mig är att jag aldrig kommer att bo i Sverige. Och jag bara: "Nej, jag kommer nog inte göra det.”

Emilia ler.

– Det är klart att det skulle vara tråkigt att ha henne långt bort. Men om hon trivs bäst utomlands eller i stora städer ska hon vara där. Jonsered och Göteborg står kvar.

För Filippa handlar allt om att våga ta chansen medan den finns.

– Ett utbytesår är en gång i livet. Om jag inte åker kommer jag ångra mig. Och blir det inte som jag tänkt finns det alltid ett flyg hem.

Men något i hennes röst avslöjar att hon inte tror att det kommer att behövas.

– Jag tänker på Los Angeles varje dag. Det var den roligaste tiden jag haft. Jag träffade min bästa vän där. Så ja, jag rekommenderar verkligen andra att åka.

Denny Bågenholm

denny.bagenholm@lokalpressen.se