Lars Ljungberg har läst deckare så länge han kan minnas. Från de klassiska brittiska kriminalromanerna av Elizabeth George och Colin Dexter till Henning Mankell, Maj Sjöwall, Per Wahlöö och Sofie Sarenbrant. Intresset har följt honom genom ett långt yrkesliv som musiklärare och senare rektor – men först när han gick i pension tog han tag i drömmen om att skriva en egen kriminalroman.

Han började utan någon färdig plan. Det enda han visste var att berättelsen skulle inledas med en död man.

– Jag visste inte mer än så. Sedan fick historien växa fram i takt med att utredningen tog form. Jag vill bli överraskad själv när jag skriver, säger han.

Det är just polisernas utredningsarbete som lockar honom.

– Jag gillar hur de börjar nysta i människors liv. I ett annat liv hade jag nog velat bli utredande polis.

Debutromanen "Lager av lögner" utspelar sig i Överkalix, där kriminalinspektör Anna Lilja dras in i en mordutredning som visar sig vara betydligt mer komplicerad än den först verkar. Valet av miljö är ingen slump. Lars mamma växte upp i Bränna utanför Överkalix och själv tillbringade han många somrar där som barn.

– Jag älskar Norrland – naturen, människorna och dialekten. Först hade jag lagt handlingen i en annan ort, men insåg att jag ville skriva om en plats som betyder något för mig.

Samtidigt är det inte bara mordgåtan som står i centrum. Lars Ljungberg vill skriva om människor som känns trovärdiga och låta huvudpersonen Anna Lilja vara en polis som bryr sig om människorna hon möter.

– Jag vill skriva om schyssta människor som vill väl. Det får gärna finnas värme i berättelsen också, även om det är en deckare.

För Lars Ljungberg var det viktigt att läsaren aldrig tappade bort sig. Därför berättas historien kronologiskt och ur samma perspektiv genom hela boken.

– Jag vill att läsaren, eller den som lyssnar på ljudboken, aldrig ska behöva fundera på var man befinner sig. Man ska kunna följa berättelsen hela vägen.

Skrivandet har snabbt blivit en ny vardag. Numera sitter Lars Ljungberg framför datorn ett par timmar varje förmiddag, och den andra boken i serien är redan under arbete.

Nyligen reste han tillbaka till Överkalix för första gången sedan slutet av 1980-talet. Förutom att återse platserna från barndomen lämnade han böcker till kommunen och lokala försäljningsställen. Resan blev också ett tillfälle att hitta miljöer och detaljer till kommande böcker.

– Det räcker att jag får syn på ett hus som ser lite speciellt ut. Då börjar fantasin direkt. De som bor där uppe ska kunna känna igen platserna när de läser.

Johanna Roos

johanna.roos@lokalpressen.se