Vilka är egentligen Kalle och Dådet?

– Det började med att jag fick lust att skriva på svenska, samtidigt som jag började lyssna mycket på afrolatinsk musik. Jag spelade upp en låt för min kompis Arvid, som nu är basist. Han tyckte att vi borde göra något av den och sedan hoppade den ena efter den andra på. Nu är vi åtta fasta medlemmar. Vi har blivit som ett mindre gäng, berättar sångaren Kalle Scherman som bor i Kyrkbyn på Hisingen.

Och vem är Kalle?

– Det är jag. Då känns det naturligt att alla andra är Dådet. Vi har inte riktigt pratat ihop oss om det, så jag får väl kontrollera att de är bekväma med den rollen, haha.

”Kalle på Spången”, har du hört den förut?

– Jo, den och ”Kalleballelingonskalle”. Kalle Anka säger eleverna ibland, berättar ”Kalleballelingonskalle” som arbetar som musiklärare men dessförinnan varit sotare.

– Sotare är ett yrke som går i släkten och var också mitt första jobb. Men nu har jag officiellt deserterat från familjeyrket. Pappa och min farbror tyckte att det var roligt att jag började, men de var också tidigt inne på att jag kunde hitta på något annat.

När bildades bandet?

– År 2023 får räknas som den riktiga starten. Då gjorde vi vår första spelning under Andra Långdagen. Det var väldigt tidigt och festen hade knappt hunnit vakna. När vi återvände året därpå blev det ett jäkla gött hallå, så då fick vi revansch.

Vad har ni på gång nu?

– Vi har släppt sex singlar och har fler låtar på lager. Planen är att ge ut ett fullängdsalbum under hösten. Låtarna har spelats in under ganska lång tid och soundet varierar, men det finns en röd tråd ändå skulle jag säga.

Vilken känsla har albumet?

– Texterna är ofta sorgliga och vemodiga, men brukar vända mot något hoppfullt. Samtidigt är musiken dansant och glädjefylld. Tanken är att man ska dansa med tårar i ögonen. Som en fuktig sensommarkväll när det luktar gräs och löv och man plötsligt känner sig lycklig igen.

Varför bytte du från att skriva på engelska till svenska?

– Orden når längre in när man skriver på sitt eget språk. Man har en annan relation till uttrycken. Det kan kännas naket, men när det blir fint blir det också mycket finare.

Beskriv era ”rep” med tre ord?

– Groove, repetition och Trocadero. Det är lite paraddrycken. Vi har ju Trocadero-mannen med oss i bandet. Han fixar en jävla massa Trocadero. Vi har så jävla mycket burkar så vi måste dricka det.

Ni måste dricka Trocadero?

– Ja, precis. För att frigöra utrymme i lokalen.

Hur har bandsommaren sett ut förresten?

– Vi har gjort omkring elva spelningar. För ett litet och oetablerat band med åtta personer blir varje resa en hel apparat: utrustning ska med, alla ska knôs in i bilar och sovplatser ordnas hos bekanta eller främlingar. Fem personer i ett sovrum blir intensivt – men väldigt roligt.

Vilken spelning har varit mäktigast i sommar?

– När vi var förband till Amanda Jenssen. Jag lyssnade mycket på henne under gymnasiet, så hon är lite av en idol. Det var nervöst. Man vill ju inte gå ut före en legend och förstöra något.

Vad väntar på er spelning på Skeppet den 18 september?

– Förhoppningsvis blir det vår häftigaste spelning någonsin. Vi ska maxa, bjuda in alla våra vänner och ha en rejäl fest. Folk ska dansa, svettas och gå därifrån glada, urladdade och trötta i benen – men fortfarande pigga nog för efterfest. Målet är extas.

Jonas Bengtsson

jonas.bengtsson@lokalpressen.se