Gatan sträcker sig ner mot ateljén och älven där man också skymtar varvskranar. Här i byggnaden huserar olika konstnärer och Jürgen är en av dem. Han har varit här i åtta år och trivs bra i området.

– Här finns ju kvar det som alltid funnits på den här platsen, verkstäder, snickeri, båtbyggeri och varv. Tog man bort detta skulle en del av stadens identitet försvinna. Göteborg skulle egentligen behöva fler ställen som Ringön, menar Jürgen.

Han växte upp i Stockholm, följde som 7 åring med familjen till Liberia där pappan arbetade. Sen gick flytten tillbaka till Sverige och Uddevalla där han började skolan. Tecknandet fanns där från tidig ålder.

– Jag kan se på gamla bilder som pappa tagit, där jag ofta sitter och tecknar. När jag tänker på det så här efteråt var det nog ett sätt för mig att hantera alla intryck och resor.

Efter att ha kommit in på Gerlesborgsskolan i Stockholm och gått en förberedande konstutbildning, tog han en liten paus för att ägna sig åt ett annat intresse.

– Jag blev lite trött ett tag på målandet och flyttade till Smögen där jag arbetade på ett segelmakeri. Men efter ett år var det som att målandet drog mig tillbaka igen.

Jürgen började på Hovedskous skola i Göteborg och därefter på HDK, eller Konstindustriskolan som det hette på den tiden. Han menar att hans yrkesverksamma liv som konstnär började 1981.

– Jag bestämde mig efter många resor att nu ska jag börja ta det här på heltid. Fördelen att vara tecknare var ju det att det var ganska lätt för mig att i ateljén göra illustrationer. Då hade jag kontakt med företag, sjukhus och tidningar. Det var från de jobben jag betalade hyran, vilket öppnade en möjlighet att faktiskt leva på det.

Han arbetar mycket med akvarell och akryl, två tekniker som speglar arvet från föräldrarna. Jürgen berättar om en pappa som kunde trivas med att sitta och titta på ett kalhygge i blötsnö.

– Min pappa var en värmlänning som skrev dikter, tecknade och var en väldigt romantisk och lugn man. Mamma, som kom från Ostpreussen var en italienska i sitt temperament, både rapp och social. Så mina akrylmålningar är en del av henne, mer rakt på och extrovert, medan akvarellerna har mer av pappas lugna, eftertänksamma sinne.

Vi pratar om AI, som även letat sig in i konsten och illustrationer. På gott och ont.

– AI har ju tagit över väldigt mycket vad gäller illustrationer till tidningar och företag som jag arbetade med förr. Den marknaden tvärdog helt enkelt för några år sedan, menar Jürgen.

Han resonerar vidare kring tecknandet, akvarellen och akrylen han jobbar med. Säger att det egentligen är teckningen han njuter av mest, men att de andra teknikerna också har en plats.

– Jag tecknar mycket när jag reser. Akrylen är mer av Rock’n’roll för mig. Akvarellen står för det andliga. Den senare är som med flugfiske, vilket är ett annat intresse. Som när man kastar och lägger flugan bakom stenen. Det är ju skillnad mot vanligt fiske med metallskrot som man slänger iväg och vevar in, skrattar Jürgen.

Motiven skiftar, många tavlor är från omgivningen kring Ringön, med älven och båtarna. Andra har tillkommit från de ställen han bott och rest till. Förutom kurser på Ringön, förbereder han just nu en utställning på Henån som ska pågå till December.

– Det har varit mycket fokus på utställning och kurser, så jag ser nästan fram emot en liten paus i måleriet några veckor efter utställningen. Segling är ju ett annat stort intresse, så min tanke är att ta hem min segelbåt från Myggenäs och segla en vecka innan jag tar upp den på land. Det blir en välbehövlig paus, sen räknar jag med att vara tillbaka i skapandet.

Jürgen har ett motto skrivet på hemsidan, att allt är skapat i en vilja att upptäcka det oväntade och en önskan att betraktaren ska finna det han gjorde när instrumenten rörde vid papperet och duken.

– Jag har med tiden blivit mycket friare och känner att jag kan dikta mer i mina bilder. Vilket har gjort mig lyckligare i måleriet. Jag brukar ta upp det i mina kurser och säga – strunta i vad folk säger om vad man ska göra, kör på bara.

Jan Larsson