Vi på Olivia har sett våldet i snart 40 år i Alingsås kommun. Hur kommer det sig att vår förening inte nämns i kommunens satsning eller att vi inte är en av de samverkande aktörerna? Att tanter, kvinnor, tjejer och barn utsätts för våld i sitt hem är känt sedan länge. Ett gott bemötande, att våga se våldet och ha kunskap, är grundläggande för dem som jobbar med människor.

En satsning är bra, men det behöver implementeras systematiskt och vara en del av anställdas introduktion. Detta är något som kommunen har möjligheten att genomföra. Vår förening består av 60 medlemmar som får regelbundna utbildningar av vår riksorganisation ROKS, samt KiV, organisation för kvinnojourer i Västra Götaland. Vi har under våra 40 år som kvinnojour, föreläst för kommuninvånare, träffpunkter, anställda inom kommunen men även inom sjukvården. Vår tjejjour har återkommande föreläst på skolor i kommunen. Vi är tacksamma för alla anställda i kommunen som har prioriterat våra frågor och bjudit in oss.

Alingsås kommun har minskat Kvinnojourens finansiering från cirka 1,1 miljoner till 400 000 kr. Är det att satsa på frågan i kommunen? De kvinnor som önskar stöd men som inte vill ha kontakt med myndigheter, vart ska de vända sig? Då finns kvinnojouren och därför är det viktigt att kommunens anställda kan hänvisa till Olivia.

Hittills i år har Kvinnojouren haft 647 samtal med kvinnor som vänt sig till oss för att få stöd i att lämna en våldsam relation eller att kunna gå vidare i sitt liv. Däremot använder kommunen inte längre vårt boende. Vart tar de kvinnor vägen som akut behöver skydd och som tidigare fått det hos oss? I hela Sverige kan man se en minskning av skyddsplaceringar för kvinnor och barn, en insats som också ska användas i förebyggande syfte.

Det räcker inte bara med att se våldet utan utsatta behöver också erbjudas stöd, även i förebyggande syfte. Vi finns för kommunerna Alingsås, Lerum och Vårgårda.

Kvinnojouren och Tjejjouren Olivia