Sedan det nya dämmet byggdes vid Kolboryd 2019 har Alebäcken allt oftare fått kämpa med sinande vattenflöden. Det gamla dämmet byggdes redan i mitten av 1800-talet och har under hela denna tid gett öringen bra med vatten. Provfisken har genomförts sedan 1980-talet. Då fanns i genomsnitt 203 öringar per 100 kvadratmeter. Efter det nya dämmet 2019 är motsvarande siffra 45. Vid ett provfiske i sommar fanns dessutom ytterst få årsyngel. Det är mycket illavarslande.

Alebäckens öring måste nu betecknas som utrotningshotad. Ändå vill kommunen bygga en fiskväg från Alebäcken upp till L Stamsjön. Kommunen menar att den tidigare dammkonstruktionen länge varit ett vandringshinder och att en fiskväg ska förbättra fiskens möjligheter till lek och uppväxtområden. Den ska också minska risken för dammbrott vid höga vattenflöden och ge jämnare vattenflöden under torra perioder. Problemet är att det saknas lekområden för reproduktion i Lilla Stamsjön. Därför menar vi att fiskvägen inte löser grundproblemet och att bygget är onödigt. Vi i Aspen/Säveåns Fiskevårdsområde (FVO) har dessutom anlitat Sveriges ledande expertis på dammkonstruktioner och vattenvägar. Vi får stöd för att den bästa lösningen är att återställa den tidigare dammen. Om Lilla Stamsjön däms upp 30 centimeter, till den nivå som fanns före 2019, kan man med en reglerbar lucka få ut 25 liter vatten per sekund vid tre månaders torka. Det skulle ge Alebäcken betydligt bättre förutsättningar under torra perioder.

Varför lyssnar då inte kommunen mer på oss som faktiskt känner bäcken? De flesta av oss i FVO har sedan barnsben vandrat längs bäcken och har en gedigen kunskap om dess natur. Vi arbetar helt ideellt. Kommunen väljer samtidigt att anlita dyra konsulter. I Lokalpressens reportage den 12 september säger en kommunanställd: ”När jag var ute senast rann det fortfarande lite vatten i bäcken och det är väldigt viktigt.” Men den som besökt bäcken när den verkligen sinat har sett en helt annan verklighet. När vattenflödet varit som sämst har personer från FVO gått ut i dämmet och hackat upp rännor. Utan den insatsen hade skadan varit ännu mer förödande.

När FVO frågade kommunens VA-enhet om mer vatten från Stora Stamsjön till Lilla Stamsjön, vilket hade varit möjligt, blev svaret: ”Det viktigaste är att det blir vatten i ledningarna till Lerumsborna.” Vi förstår naturligtvis vikten av vattenförsörjningen. Men kommunen måste också ta ansvar för den natur som man samtidigt säger sig vilja skydda. Aspen/Säveåns FVO vill, liksom kommunen, att Alebäckens dalgång ska bli naturreservat. Men om öringen försvinner och bäcken alltmer liknar ett dike blir det inget naturreservat värt namnet. I sju långa år har Lerums kommun förhalat möjligheten till lösningar med utredning på utredning. Nu finns inte längre tid att vänta. Sluta utreda – rädda Alebäcken. För medan kommunen utreder dör Alebäckens öringar.

Aspen/Säveåns Fiskevårdsområde