Min dotter har Down syndrom och en grav synnedsättning. För henne är rätt skolmiljö inte ett val, utan helt avgörande för att hon ska känna sig trygg, kunna utvecklas och få en så självständig framtid som möjligt.

Trots detta har Göteborgs stad placerat henne på en skola vi aldrig valt. Jag överklagade beslutet, men fick besked om att någon ny skolplacering inte var aktuell och att beslutet stod fast.

När jag försökte gå vidare med överklagandet fick jag i stället information om att det är oklart i vilken utsträckning själva skolplaceringen kan prövas, eftersom möjligheten att överklaga enligt kommunen främst gäller mottagandet till skolformen och inte valet av skola. Det innebär i praktiken att ett beslut som avgör hela mitt barns skolgång riskerar att inte kunna prövas fullt ut.

Under ansökningsprocessen fick vi återkommande information om att elever i de flesta fall får sitt förstahandsval och att man annars försöker hitta lösningar som fungerar för eleven. Som förälder valde jag att lita på det. Idag vet jag att det inte alltid räcker. Trots tydliga rekommendationer och en genomtänkt ansökan placerades min dotter på en skola som ligger långt ifrån där vi bor och i ett område som är nytt för henne, vilket försvårar hennes möjligheter att orientera sig, skapa kontinuitet och utveckla sin självständighet.

De skäl som anges i beslutet rör bland annat utemiljö och framtida förändringar. Samtidigt framstår det som att det som är mest avgörande för henne i vardagen inte har vägt tillräckligt tungt, nämligen: hennes synnedsättning, hennes behov av trygghet och hennes möjlighet att utveckla självständighet.

Det är svårt att förstå att det viktigaste i hennes liv inte tycks väga tyngst. Min dotter är van vid stadsmiljö och har sina aktiviteter i centrala Göteborg. Den skola vi valt erbjuder en liten, sammanhållen och förutsägbar miljö som skapar kontinuitet och stärker hennes självständighet. Den nuvarande placeringen innebär inte samma förutsättningar.

Det här handlar inte bara om vår situation. Det handlar om hur beslut fattas för elever med särskilda behov och om dessa beslut faktiskt kan prövas. Om skolplaceringen, som i praktiken avgör elevens utbildningsmiljö, inte kan överklagas på ett tydligt sätt uppstår en brist i rättssäkerheten.

Göteborgs stad behöver säkerställa att principen om barnets bästa får verkligt genomslag i besluten, och att det finns en tydlig och fungerande möjlighet att få beslut prövade. I grunden handlar det om något enkelt men avgörande. Att varje barn har rätt till en skolmiljö där de kan känna sig trygga, utvecklas och ges förutsättningar att bli så självständiga som möjligt.

Den rätten borde aldrig vara förhandlingsbar.

Minerva Long Carrasco

Minerva Long Carrasco