Susanne Edfeldt är ett välkänt namn inom Partilles konstliv, med sitt färgstarka måleri i olja och akvarell. Hennes verk andas livslust, humor och värme. Tavlorna befolkas ofta av naiva figurer med glimten i ögat – som om de dansar ut ur en drömvärld där all oro fått stanna utanför ateljédörren. 

– Jag vill förmedla glädje – visa att det finns något annat än allt elände, säger Susanne, som har målat sedan barndomen, studerat på Dômen konstskola och i decennier undervisat andra i måleri.

Nu ställer hon alltså ut tillsammans med sin son, Christoff Edfeldt, som presenterar något helt annat: skulpturer i sten, lera och metall. Råa material med starka känslor. Huvudlösa kroppar, kroppsliga uttryck utan ord – och ändå säger de så mycket. 

– Jag vill att mina verk ska väcka något. En känsla. En tanke. Ibland kan det kännas som att man går runt med huvudet på ett spett – det fångar jag i mina figurer, berättar Christoff, till vardags SO-lärare, men med ett rikt inre liv som också rymmer musik, skapande och form.

Deras konst må vara olika, men det är just kontrasten som gör helheten så fängslande. Susannes färgexplosioner möter Christoff stumma skulpturer – och tillsammans skapar de ett konstnärligt samtal där både det vackra och det sårbara får ta plats.

Besökarna får vandra genom Susannes hus och trädgård, där konstverken placeras med omsorg. Tavlorna hänger på väggarna, skulpturerna väntar i grönskan – kanske till och med med huvudet på sned.

– Vi ville göra detta tillsammans. Och kanske inspirera andra – mor och dotter, far och son, vänner eller par – att också våga visa vad de skapat, säger Susanne.

Denny Bågenholm

denny.bagenholm@lokalpressen.se