Klara Hallengren, 22 år, hade levt i högt tempo i flera år. Efter studenten reste hon, jobbade som skidlärare, provade nya miljöer och fyllde livet med äventyr. Men när hon i höstas började studera på Chalmers tog det stopp.

– Jag kraschade helt innan första tentan. Jag försökte fortsätta, men till slut mådde jag jättedåligt och blev deprimerad, berättar hon.

Klara avbröt studierna, flyttade hem till sina föräldrar i Partille och började gå hos psykolog. Där fick hon rådet att hitta nya strategier.

– Mina gamla strategier fungerade inte längre. Jag hade alltid varit van vid äventyr och full fart, men när man får ångest av att bara lämna huset är det inte riktigt äventyr man siktar på, säger hon.

Vändningen började oväntat. När hennes lillebror skulle ta över hennes lägenhet målade Klara om några möbler.

– Jag märkte att det var skönt att måla. Det fanns inget rätt eller fel. Sedan började jag måla på papper och då fastnade jag.

Sedan januari har målandet blivit en del av vardagen. Vissa dagar har hon suttit i sex, sju timmar.

– Det har gett mig någon sorts andrum. Det är inte så att jag kan säga att jag är frisk, men utan målandet och utan utställningen som projekt tror jag att jag hade mått ännu sämre.

För Klara har målandet blivit ett sätt att ta ett litet steg framåt, även de dagar då livet känns tungt.

– När livet är krångligt får man vara stolt över det lilla. Det kanske bara är att man drack en chai latte och den var god. Det behöver inte vara att man klarade en tenta. Ett litet steg är också ett steg.

Utställningen på Reningsborg kom till efter ett besök på loppisen. Klara såg en lapp i caféet: ”Är du konstnär? Vill du ställa ut?”

– Jag frågade några vänner om jag skulle våga. De sa: ”Klara, kom igen, kör!” Så jag skickade ett mejl. När de sa ja blev jag jätteglad.

I lördags hölls vernissage. Över 35 personer som Klara känner kom dit.

– Det gav mig medvind. Jag gick in med känslan att just den dagen behövde vi inte prata om allt det jobbiga. Då fick jag bara vara glad över att jag hade lyckats göra detta.

En del av intäkterna från försäljningen går till Suicide Zero. För Klara är det viktigt att prata om psykisk ohälsa, men också att visa att den kan se olika ut.

– Jag har inte alltid känt igen mig i andras berättelser. För mig har måendet pendlat väldigt mycket. Ena stunden kan jag känna att allt är bra, och senare samma dag må fruktansvärt dåligt. Det hade varit skönt att höra att fler kan känna så.

Hennes råd till andra som mår dåligt är enkelt, men viktigt:

– Prata med någon du har förtroende för. Man behöver inte berätta allt på en gång, men börja med lite. Och om du söker hjälp men inte känner dig förstådd – sök vidare. Man är inte ett hopplöst fall. Man förtjänar att få hjälp.

Denny Bågenholm

denny.bagenholm@lokalpressen.se