Det är en utställningslokal som passar David Kihlberg. Högt i tak, vita väggar och framför allt gott om plats för målningarna, som gärna växer till ett rejält format.

– Det är en stor, ljus och härlig lokal där jag får lov att breda ut mig. Jag målar ganska stort, så det är skönt att kunna hänga målningarna så att de får ta plats, säger han.

Utställningen rymmer ett måleri som vid första anblick känns klassiskt, men där stora och ibland nästan vilda penseldrag bryter upp motiven. Inspirationen hämtar Kihlberg gärna från måleriet kring förra sekelskiftet.

– Jag tycker väldigt mycket om det som gjordes i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Jag hämtar inspiration därifrån, men jag tar avstamp i vår egen tid.

Vägen till måleriet började tidigt. Hans pappa målade och hade en ateljé i trädgården. Där fick sonen följa arbetet och lära sig ett hantverk som fortfarande är viktigt för honom. Efter konstskolor i Göteborg och Skåne har oljefärgen blivit det självklara valet. Och gärna oljefärg som han själv blandar av pigment och linolja.

– Jag är kär i själva hantverket och skapandet. Ibland känner jag mig nästan mer som hantverkare än konstnär.

Det romantiska konstnärslivet där man väntar på att inspirationen plötsligt ska slå till är däremot inget för Kihlberg. Han försöker måla varje dag, åtminstone fem dagar i veckan.

– Jag kan inte sitta och vänta på inspiration. Jag har försökt göra det lite mer som ett vanligt jobb. Jag gillar strukturen, med matlåda och att gå till ateljén och sedan gå därifrån.

Motiven hittar han bland annat i Småland, där han växte upp, i Bohuslän och framför allt i miljöer där vatten och ljus får spela huvudrollen. Men det är inte nödvändigtvis själva platsen som är det viktigaste.

– Det handlar mycket om penselföringen, färgvalet och kompositionen. Om man målar tre persikor vill man att betraktaren ska känna hur de ligger mot bordet och hur ljuset kommer in och smeker dem.

Titeln ”När ljuset känns i kroppen” blir därför ganska träffande. Ljuset är inte bara något som ska avbildas. Det ska helst kännas.

Kihlberg har under senare år haft omkring fyra utställningar om året och måleriet har fått ta allt större plats i hans liv. Bland dem som uppskattat hans konst finns Ola Salo, som enligt Kihlberg har köpt 21 av hans målningar. Målningen En bäck i kvällsljus har dessutom använts som omslag till en utgåva av Tomas Tranströmers poesi.

När utställningen öppnade fick målningarna dessutom musikaliskt sällskap. Vid flygeln satt pianisten och vissångaren Christoffer Dominique, frilansmusiker sedan omkring 30 år. Att han reste från Skåne till Partille enkom för vernissagen hade en enkel förklaring.

– David är min absoluta favoritkonstnär.

Bakom orden finns dessutom en historia. Inför Christoffers frieri till sin blivande fru målade Kihlberg i förväg hur frieriet skulle se ut.

– Sedan fick jag återskapa frieriet framför tavlan. Och hon sa ja. David är faktiskt en stor del i att mitt liv är väldigt lyckligt, säger Christoffer Dominique.

Musiken finns djupt i släkten. Dominique är släkt med musikerna Monica och Carl-Axel Dominique och har själv arbetat professionellt med musik i tre decennier. Han har bland annat turnerat som ackompanjatör åt Ola Salo och arbetade i våras som kapellmästare och arrangör tillsammans med Anders Lundin på Malmö stadsteater.

David och Christoffer har känt varandra sedan gymnasietiden och även gjort musik tillsammans. Därför blev mötet mellan flygeln och oljemålningarna på Kulturum mer än bara underhållning på en vernissage. Det blev två gamla vänners konstformer i samma rum. Och den som frågar konstnären själv varför Partilleborna ska komma och titta får inget blygsamt svar.

– Det är det bästa måleriet i Sverige just nu. Det finns inget annat som slår det här, säger David Kihlberg och skrattar.

Denny Bågenholm

denny.bagenholm@lokalpressen.se