JavaScript is disabled in your web browser or browser is too old to support JavaScript. Today almost all web pages contain JavaScript, a scripting programming language that runs on visitor's web browser. It makes web pages functional for specific purposes and if disabled for some reason, the content or the functionality of the web page can be limited or unavailable.
Kultur & Nöje

Sex års grävande blev bok om barnen som låstes in

HannaUhlin
hanna.uhlin@lokalpressen.se
2026-10-04 10:43

Intresset var stort när Michael Verdicchio från Lerum lanserade sin första bok på Bokmässan. I ”Pojken med nallen” berättar den prisade journalisten om de tusentals funkisbarn som under decennier hölls inlåsta – och om dem som kämpade för förändring.

I sin nya dokumentärroman skildrar Verdicchio en bortglömd del av Sveriges historia, där barn med funktionsnedsättningar placerades på stora institutioner. Han berättar om vårdhemmens mörka verklighet och om föräldraföreningarna som växte till en motståndsrörelse. På Bokmässan fick boken möta sin publik, och det märktes att berättelsen väcker engagemang.

– Det har varit fullt varje gång jag har pratat om det här. Det är nervöst och roligt att intresset är så stort, men det är ju verkligen en historia som berör alla. Man brukar prata om att en av fyra har en funktionsnedsättning i någon form, säger Michael Verdicchio när Lokalpressen ringer upp efter mässan.

Till vardags arbetar han som grävande reporter på GP och har flera priser och uppmärksammade granskningar i bagaget – bland annat avslöjandet om chattskandalen i Alingsås. Men det är ”Pojken med nallen” han beskriver som sitt kanske stoltaste projekt. Det finns också en personlig koppling. Efter studenten från Lerums gymnasium jobbade han som personlig assistent åt Ola, som kom att stå honom nära. När Ola gick bort träffade Verdicchio hans pappa Åke, och samtalen blev startpunkten för boken.

– När Ola föddes på 60-talet fick föräldrarna höra att det bästa ni kan göra är att lämna bort barnet. "Glöm bort det och skaffa ett nytt." Då hamnar de på de här stora institutionerna, berättar Michael Verdicchio.

Åke ville berätta deras historia för att den inte skulle gå förlorad.

– Det var något av det första han sa till mig när jag träffade honom i hans kök: ”Vi håller på att glömma vår historia.” Folk känner inte längre till den kamp som låg bakom att de här barnen skulle få leva ett liv i frihet och slippa vara instängda, säger Verdicchio och tillägger:

– Men idag finns det förbund som slår larm om att vi håller på att gå tillbaka mot det gamla anstaltstänkandet igen. 

Under arbetets gång har han gjort över 200 intervjuer och gått igenom omfattande arkivmaterial. En del av berättelsen kretsar kring Stretered i Kållered, ett av Sveriges då största vårdhem för personer med funktionsnedsättning.

– Jag höll på med boken i sex år. Den är skriven som en film och pendlar mellan mina samtal med Åke i nutid och historien. Man följer en 13-årig Åke som växer upp, får barn och träffar sin stora kärlek. Samtidigt granskar jag Stretereds arkiv och försöker ta reda på vad som hände med barnen som bodde där.

Parallellt med boksläppet har avslöjandet om chattskandalen i Alingsås blivit teater och spelas just nu på Stadsteatern i Stockholm med två gästbesök tidigare den här veckan på Stora Teatern i Göteborg. Där gestaltas även Verdicchio, som redan har sett premiären i Stockholm.

– Den är jätterolig. Det knäppa är att folk bara: ”Herregud, vilken urflippad historia”. Men konstigt nog så stämmer det, skrattar han.

Och kanske är det just de osannolika berättelserna som får honom att fortsätta gräva.

– Jag tror bara att jag brinner för att hitta okända historier som kan få folk att känna eller lära sig något. Att få fram saker i ljuset och göra världen en tjänst, typ. 

Michael Verdicchio

Yrke: Journalist och författare

Ålder: 35 år

Bor: I Lerum

Uppvuxen: Vid Stamsjön

Aktuell: Med dokumentärromanen ”Pojken med nallen: de gömda barnen – och kampen som förändrade Sverige”

Drömprojekt: ”Jag tror faktiskt att det här var det. Det var en så svår historia att få ner och det känns väldigt bra att ha fått ihop det.”