Vården behöver politiker som prioriterar – inte ordinerar
Helena Gellerman (L) har helt rätt i en viktig sak: svensk osteoporosvård behöver förbättras. Alldeles för få patienter får utredning och förebyggande behandling efter en benskörhetsfraktur. Där finns ett stort lidande att förebygga och pengar att spara. Men lösningen är inte hemmasnickrade kalkyler där sjukdom, frakturrisk, dödsorsaker och läkemedelskostnader blandas ihop. En riksdagsledamot och blivande regionpolitiker bör redovisa fakta och beräkningar bättre än så.
Vi har experter inom flera myndigheter som gör nogranna beräkningar, som också granskas och kvalitetssäkras. När en politikers egna siffror krockar med dem blir det svårare, inte lättare, för oss i professionen att göra rätt.
Gellermans påståenden håller inte. Frakturer är inte tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige.
Socialstyrelsens statistik för 2025, visar hjärt- och kärlsjukdomar först, därefter tumörsjukdomar och demenssjukdomar. Höftfrakturer är allvarliga och förknippade med hög dödlighet – men det behöver inte kraftigt överdrivas.
Varannan kvinna får inte benskörhet. Varannan kvinna får en fraktur relaterad till benskörhet efter 50 års ålder. Andelen som faktiskt har sjukdomen är betydligt lägre. Den skillnaden avgör vem som har nytta av läkemedel och vem som bara riskerar biverkningar. Ingen behandling förebygger benskörhet till 100%.
I studierna på kvinnor med lätt sänkt bentäthet minskar frakturrisken med ungefär en tredjedel. Priset på ampullen är inte heller hela priset på behandlingen. Mottagningsbesök, njurkontroll, administration av läkemedlet som dropp och uppföljning tillkommer.
Att erbjuda medicin till alla kvinnor över 50 utan riskbedömning är dessutom precis det forskningen rekommenderar att inte göra.
Den reviderade svenska riskmodell som publicerades i år bygger på individuell riskbedömning, inte på att man passerar 50 år. Och de benstärkande läkemedlens ovanliga men allvarliga biverkningar ökar med behandlingstiden. Vid miljontals behandlade kvinnor blir det inte försumbart.
Det märkliga är att det Gellerman vill uppnå redan är utrett. Socialstyrelsen ger frakturkedjor högsta prioritet, prioritet 1, och de betalar sig själva. De genomförs bara inte fullt ut. Där finns hennes uppgift. I Sverige prioriteras vård efter behov, vilket alla partier enats om och som vi i vården arbetar efter varje dag.
Politikens uppgift är att väga behov mot resurser och säga vad som ska gå före. Inte att peka ut vilken spruta som ska ges till vilken åldersgrupp.
Så finansiera frakturkedjor i hela VGR. Sätt mål för hur många frakturpatienter som ska utredas och behandlas. Och säg rakt ut vad som vid en satsning på benskörhet behöver stå tillbaka om inte budgeten ökas. Kanske är det utredning av barn med autism eller läkarbesök direkt för förkylda unga vuxna?
Vården behöver politiker som prioriterar – inte som ordinerar.
Martin Sköld, Specialistläkare i allmänmedicin och civilingenjör Partille
Följ oss på sociala medier:
Din enda lokaltidning som kommer på papper och är helt GRATIS!
Lokalpressen, på webben, i brevlådan och sociala medier.