Kalenderfantasten riskerar att planera in för mycket och aldrig få tillräcklig återhämtning. Den mer oplanerade typen riskerar å andra sidan att låta sommaren rinna mellan fingrarna. Här finns det säkert en genusaspekt också, men den går vi inte in på nu.

Jag längtar ofta efter långsamhet, men tidigare år har jag planerat mina somrar minutiöst. Jag har flängt runt som en skottspole och pratat ikapp försummade vänskaper. Och det är jag glad för – sånt behöver man fylla på med. Men så var det ju det där med återhämtning.

Semester är såklart också ett område som har forskats på, och de sakkunniga är eniga på flera punkter: de första lediga dagarna är kroppen fortfarande inställd på problemlösning och prestation. Därefter börjar stressnivåerna sjunka, ofta med bättre humör och sömn som bieffekt. Under den andra semesterveckan börjar många känna att de ”landar” och får mer energi. Kreativiteten och koncentrationen förbättras. Att läsa, promenera eller måla om trallen känns betydligt mer lustfyllt än en vanlig sketen torsdag. Efter tre–fyra veckors ledighet känner man sig som mest utvilad. Förmågan att dagdrömma, reflektera och associera fritt får en skjuts när hjärnan inte längre behöver prioritera fokus, planering och snabba beslut. Där någonstans når välmåendet sin topp.

Tyvärr planar effekten ut, och några veckor in på den nya jobbterminen är många tillbaka där de började. Det säger en del om hur vi lever.

I år testar jag ett nytt grepp. Sommarschemat är ovanligt luftigt. Det blir ett litet test, att inte ”åka moped genom Louvren”.

Hanna Uhlin

hanna.uhlin@lokalpressen.se