Kärra sporthall öppnade sina dörrar för första gången 1978. Året efter stod även simhallen till Kärrabornas förfogande och har sedan dess varit en central plats för föreningsliv, hälsa och fram till för några år sedan Café Vågspelet. Och en man som varit med nästan från början i simhallens historia är Eric Johansson.

Året var 1986 när Eric, tack vare en kontakt i sporthallen, drog på sig badvaktskläderna för första gången.

– Jag hamnade här verkligen som på ett bananskal. Jag tog tjänstledigt från mitt jobb som fastighetsskötare och provade på jobbet i simhallen. Och sen blev jag kvar, skrattar Eric.

När Eric blev anställd på Kärra simhall var kraven för utbildning annorlunda. Då krävdes det enbart simkunnighet, medans det idag krävs flertalet kurser för att kunna titulera sig som badvärd.

– Titelsystemet som förr gav titlarna badvakt, badmästare och förste badmästare finns inte längre. Nu är vi alla badvärdar. Det är mycket som har förändrats, och förändrats igen, sedan jag började, berättar Eric.

Något som också förändrats vid flertalet tillfällen genom åren är vilken förvaltning som varit ansvarig för simhallen, men Eric har alltid trivts mycket bra med sitt yrkesval, även om arbetsuppgifterna förändrats.

– Förr var det vi badvakter som skötte vattenreningen och det systemet som finns i källaren. Det gör vi inte längre. Detsamma gäller städningen i sporthallen, som också är någon annans jobb sedan några år.

Eric har dock alltid haft sitt största fokus på gäster och badande. Genom åren i simhallen har han sett generationer komma och gå, och har även lärt sig mångas rutiner.

– Ibland kan det komma in folk som bara vill prata av sig en stund utan att bada, vilket också är viktigt. Den sociala biten är otroligt viktig i vårt arbete här. Vi bygger relationer och vill vara den där personliga badanläggningen där gästerna känner oss, berättar Eric.

Och visst är han känd, den där Eric. Genom åren har han ibland stött på folk på andra ställen än i simhallen och blir då igenkänd som "Eric i simhallen". Men det kan även vara åt andra hållet.

– Jag kan känna igen folk utan att kunna placera dem, men sen inser jag att det är någon som besökt simhallen. Då kan jag säga "jag kände inte igen dig med kläderna på", säger Eric och skrattar.

En badvakts primära uppgift är att rädda liv. Detta är något som Eric och hans kollegor inte behövt göra i bassängen, utan de flesta olyckor sker i anslutning till omklädningsrummen eller vid sidan av bassängen.

– Det är också ett bra tecken, för då har vi gjort vårt proaktiva arbete bra och undvikit tillbud i vattnet. Ofta räcker det med en busvissling och att man spänner blicken i någon som gör något man inte ska, och ofta vet de med sig att de gjort fel, berättar Eric.

De vanligaste uppgifterna i simhallen kan handla om att plåstra om någon som ramlat eller liknande. Mer uppseendeväckande händelser har varit sjukdomsfall i form av infarkter, blodsockerdippar eller att någon suttit för länge i bastun.

– Det är sådant som händer, men det har har gått bra i de fallen som jag känner till. Folk är generellt benägna att hjälpa till och hämta personal när det händer, vilket har varit till stor hjälp.

Trots alla år i simhallen är Eric inte den som tillbringar särskilt mycket tid i bassängen. När arbetspasset är slut är det sällan som han själv svidar om och gör några längder.

– Det är lite "skomakarns barn" över det hela, skrattar Eric.

Hur är det att arbeta i simhallen idag om du jämför med förr?

– Förr kunde folk ta en tillrättavisning på ett annat sätt. De visste att de gjort fel och ändrade på sitt agerande. Idag blir folk mer stötta och tar tillrättavisningar mer som ett personligt påhopp. Det är inte det som vårt arbete handlar om. Vi är här för att se till att de kan bada och simma säkert, vilket nog många glömmer.

Hur har ditt liv sett ut utanför simhallen genom åren?

– Det har varit mycket familjeliv. Jag och min fru fick våra döttrar 1997 och 2000 och mycket tid har gått till familjen. Vi köpte huset i Mysterna 1994 och trivs fortfarande väldigt bra där. Vi hade en brun labratortik och spenderade en hel del tid med vår båt. Jag har alltid lagt mycket fokus på familjen.

Vad ska du göra nu efter pensionen?

– Jag har alltid älskat musik och har en keyboard hemma som jag tänker att jag ska titta mer på. Jag är fascinerad över folk som kan spela instrument och gick under en kort period i pianoskola som barn, men tappade det när intresset drev mig åt andra håll, säger Eric. Han fortsätter:

– Vi har pratat om att skaffa en ny brun labbetik. De är väldigt fina och kikar på kennlar som kan bli aktuella. Vi har rest en del genom åren och kanske blir det fler resor framöver, vi får se.

Känner du något vemod över att avsluta ditt arbetsliv?

– Nej, det skulle jag inte säga. Jag är klar med mitt yrkesliv och är väldigt tillfreds med att gå i pension. Jag började tänka på detta redan under våren 2024 och nu när det blir lite omorganisationer igen så väljer jag att lämna. Jag är inte bitter på något sätt, utan tänker att nu får nästa förändring ske utan mig.

Kollegorna i simhallen låter Eric veta att planer på hans pensionsfirande planeras i största hemlighet. Efter nästan 40 år har han blivit som en ryggrad i Kärra sim- och sporthall, något som kommer att bli en stor förändring under våren när han hänger av sig badkläderna för sista gången.

– Eller så kommer jag tillbaka varje vecka och kollar så att ni sköter era jobb, säger Eric till sina kollegor som sluter upp med honom i skrattet.

Helena Fredriksson

helena.fredriksson@lokalpressen.se