AC Milan-adopterade hitlåten “Sarà perché ti amo” (som Perikles 1982 försvenskade till “Var ska vi sova i natt”) strömmar ur högtalarna och det doftar pizza när jag vandrar ner mot fotbollsplanen. Solen lyser, publiken myser och det är torsdagskväll med tio minuter kvar till avspark. Hemmalaget Öxabäcks IF tar emot sammanslagningen Ubbhult/Hällingsjö.

Spelplatsen är den oerhört vackert belägna Hagavallen. Eller “Öxanello” som den numera kallas. Den som tappat kärleken till sporten kan genast bege sig hit för att hitta gnistan i förhållandet igen. Ty Öxabäcks hemmaplan är en plats för fotbollsromantiker – med en italiensk twist som förhöjer upplevelsen och dessutom gjort föreningen känd utanför byns gränser.

Senare i natt ska Sverige möta Japan i VM, och ett halvdussin i publiken på nästan 100 personer är också förberedda med blågula landslagströjor. Men här och nu är det ingen tvekan om att mötet mellan tabellfyran Öxabäcks IF och ettan Ubbhult/Hällingsjö (fyra poäng skiljer lagen åt inför avspark) i Division 6 Mark är dagens huvudmatch.

Inmarschen sker med italienska flaggor och "Un'Estate Italiana" i högtalarna – Gianna Nanninis och Edoardo Bennatos mästerverk som var officiell låt för VM 1990 i Italien. Föreningen från Marks kommun är nu inne på sin tredje säsong med italienskt tema.

– Klubben låg risigt till överlag, det fanns ingen styrelse och vi hade tränare utifrån och sådär. Och så passade det bra att dra igång något nytt när vi gjorde en nystart, berättar Öxabäcks Anton Pettersson som drog igång det hela tillsammans med Jesper “Verratti” Sunnerås och Rasmus “Bonucci” Börjesson.

Alla i laget har såklart ett italienskt passande smeknamn. Grånande tränaren Ola Gustafsson kallas för “Trapattoni” och trotjänaren Anton har döpts om till “Maldini”.

– Vi kunde vara ett division 6-lag som vi alltid varit, med varken bu eller bä, men vi ville hellre göra någonting helt annorlunda. Vi är alla uppväxta med Serie A och "Uno, kryss, due" så då tänkte vi att italienare kan vara fräscht, ler Rasmus.

– Vi upptäckte snabbt att det finns många roliga italienska grejer att köra på med, säger Anton.

Italofilerna, eldsjälarna och initiativtagarna till Öxabäcks IF:s italienska tema: Rasmus “Bonucci” Börjesson, Anton “Maldini” Pettersson och Jesper “Verratti” Sunnerås. Med i staben finns även tränaren Ola “Trapattoni” Gustafsson.

Jonas Bengtsson

Efter Öxabäcks för-peptalk där det ropas “Tutti per uno, uno per tutti” i ringen är det dags för avspark. Lagen hinner bränna varsitt friläge i inledningen innan gästerna tar kommandot i den sjunde minuten genom spelande tränaren och innermittfältaren Joakim Ahlgren. Öxabäcks försvar fortsätter därefter att vara lika givmilt som svenska landslagets, och det rinner på till en 3–0-ledning i paus för Ubbhult/Hällingsjö tack vare mål från kaptenen Erik Holmqvist och snabbe Tim Sandgren. Vid samtliga tre bortamål ropar speaker-Rasmus inte målskyttens riktiga namn utan istället “David Trezeguet”.

– Han är en riktig Italiendödare, förklarar han efteråt. 

I andra halvlek rycker Öxabäck upp sig. En reducering till 3–1 kommer på straff och Rasmus får möjlighet att maxa volymen och skrika ut “gooooooool” när Jakob Elv är bergsäker från straffpunkten. “Paolo” ropar speakern varav publiken och den trogna klacken med unga tifosi svarar unisont “Rossi”! Gåshud: Ja.

3–1 till Ubbhult/Hällingsjö blir också slutresultatet i en match som innehöll snygga mål, hyfsat spel, rensningar långt in i blåbärsskogen och motlägg som hade gjort Gennaro Gattuso avundsjuk. Däremot var det inte tal om VM-påfundet “hydration break” – trots stekande värme. Den 25-gradiga hettan gjorde dock så att ingen frivillig ville iklä sig den lurviga maskotdräkten “Gianna Kannini”.

– Jag tycker att vi följer vår matchplan bra. Vi spelar ett enkelt, rakt spel och får utdelning ganska snabbt. Vi är fortfarande i serieledning, tog tre poäng och snart är det lite semester så det känns skönt, summerar Ubbhult/Hällingsjös Joakim Ahlgren matchen och sinnesstämningen.

Serieledarna Ubbhult/Hällingsjö firar med lagfoto efter tre inkasserade poäng.

Jonas Bengtsson

Hur ser du på inramningen här idag?

– Den är underbar. Härlig musik, gott folk, härligt väder och fin plan. Det kan inte bli bättre, berättar Joakim som sedan traskar upp för trätrappan för att dela ut en röd keps till matchens lirare – även kallad “matchens Mario”.

Till stort jubel bland de halvnakna lagkamraterna i det svettiga omklädningsrummet utses den hårt kämpande anfallaren Patrick “PJ” Johansson, som såklart inte kunde få någon annan fråga än “hur känns det” från Lokalpressens utsände reporter.

– Det var oväntat faktiskt, haha. Jag tänkte att någon av målskyttarna skulle få den. Det är lite trögt med mitt målskytte men jag hjälper till på andra sätt och krigar på. Men det känns bra att vara uppskattad av laget.

Vad tycker du att ni har gjort bra under våren?

– Vi har väl jobbat på vår fysik väldigt mycket och är löpstarka framför allt. Vi har tagit nästan full pott och det rullar på, vi går som tåget nu. Målet är att vinna serien, och vi ligger bra till, säger “PJ”.

Mölnlyckebon Patrick "PJ" Johansson utsågs till "matchens Mario" när Ubbhult/Hällingsjö bortabesegrade Öxabäcks IF. Han var även den som till slut fick med sig Öxabäcks traditionella gåva hem: Den här gången en burk italienska krosstomater.

Jonas Bengtsson

Kalenderbitare som hör Öxabäcks IF och fotboll i samma mening tänker dock inte främst på herrlaget. För mellan 1972 och 1988 blev föreningens damlag svenska mästare hela sju gånger. Det finns till och med ett museum i byn tillägnat laget från “damfotbollens vagga”. Ett givet besök såklart. Pionjären Kerstin Johnson (två SM-guld på meritlistan) var en av fyra personer som drog igång damsektionen och även den som byggt upp museet.

Öppettiderna är vanligen på helger – men jag chansar och ringer upp henne från bilen (bluetooth) på väg från Lerum till Öxabäck. Tyvärr är hon inte hemma, men hon är väldigt hjälpsam och löser så att hennes son Christian kan ta emot mig så att jag innan avsparken hinner få en guidad rundtur (med Kerstin på högtalartelefon) i Antikhusets källare bland tidningsurklipp, matchtröjor, löpsedlar, pokaler och allehanda nostalgi.

– Det var inte alla som gillade när vi började spela. De trodde att det bara var ett skämt först. Men vi älskar ju fotboll och vi ville spela, även om det var lite svårt i början. Så småningom hade vi ju en tusen personer på våra matcher i serien. Det är fantastiskt hur damfotbollen vuxit sedan vi startade 1966, det finns ju tjejlag i nästan varje förening nu, berättar 83-åringen passionerat.

Fotbollsmuseet var egentligen stängt, men Christian Johnson var snäll och visade runt Lokalpressens reporter en stund före Division 6-matchen skulle börja. Hans mamma Kerstin (två SM-guld) har byggt upp museet och svarade på frågor via högtalartelefon då hon befann sig utomsocknes.

Jonas Bengtsson

Antalet besökare till museet varierar. 

– Häromdagen ringde en busslast men då var jag inte hemma, så det kommer väl ändå en del folk hit och tittar. Museet har också fått pris från Svenska idrottshistoriska föreningen och så var vi med i SVT och träffade "Svennis" och Torbjörn Nilsson efter att vi var med i ett avsnitt av "Fotbollens historia".

Sonen Christian flikar in: 

– Morsan och Kerstin, som en av de andra också heter, var med i samma SVT-avsnitt som Pia Sundhage. 

Var Pia Sundhage här och spelade?

– Nej, hon var med och tränade en gång och det var tal om att hon skulle börja här men det blev aldrig någonting med det, säger Kerstin Johnson på telefon. Men det är många som tror att hon var med här. Men Pia gick ju till Jitex eller om det var Öster då. Den stora pokalen är förresten den första som ett damlag fått, det är en vandringspokal som vi fick behålla efter tre vinster.

Är det något mer som är kul att nämna?

– Det finns mycket... men vi var ju med på Stryktipskupongen 1976 som första damlag någonsin. Tillsammans med Hallsberg såklart som vi mötte.

Nuförtiden är det alltså Öxabäcks herrar som tagit över kändisskapet. De är dock inte i närheten av att komma med på någon Stryktipskupong. I stället är det spektakulära matcharrangemang och italienska slagord på sociala medier som skapar intresse och lockar nya fans. Mötet med Ubbhult/Hällingsjö döptes i förhand till "la battagliga per il giallo", alltså "slaget om den gula tröjan".

– Det är många som hör av sig utifrån och tycker det är kul att följa oss på Instagram. Där sköter ju Rasmus allting, han har bra fantasi.

– Man kommer långt på trams, säger Rasmus som går på kryckor och tror att karriären är över.

– Jag älskar att spela fotboll men det går ju inte när man har så jäkla ont. Och nu tycker jag att det är roligt att sitta i speakerbåset med Emelie. Jag gör nog mer nytta där än nere på planen, haha.

Vad som också satt Öxabäck på kartan i modern tid är att ÖIF i höstas vann Borås Tidnings tävling “snyggaste matchtröjan i Sjuhärad” i konkurrens med 75 andra klubbar.

– Om vårt andraställ fått vara med och tävlat hade det kommit tvåa, ler Rasmus under intervjun efter förlustmatchen.

Naturen inpå knuten, naturgräs och naturligtvis fanns det inte heller någon VAR-domare på plats.

Jonas Bengtsson

Med lite distans till resultatet är det inte hela världen att det blev ett nederlag.

– Vår ambition är inte att spela i division två eller kanske ens i femman. Utan det är väl just det här att få folk att komma hit och att barnen ska hänga här. Fotbollen är ett verktyg att sammanföra folk, säger Rasmus och fortsätter:

– Vi vill bara sprida glädje och gemenskap. Vårt mål är ju att när Ubbhult/Hällingsjö kommer hit i dag så ska vi vara den roligaste bortamatchen på året. Såna här matcher är roliga. För Ubbhult och Hällingsjö är också klassiska lag med naturgräs och fina idylliska fotbollsplaner. Att spela mot Boråslagen är ju dötråkigt. Konstgräsplanerna i stadskärnorna är inte roliga.

– Men nu får vi nog inte mötas nästa år igen för de går väl upp. Hoppas jag, för de är duktiga och det förtjänar Hällingsjö, säger Anton.

Öxabäcks unga tifosi på "Curva la montagna" höll igång bra, trots att det rapporterats om manfall i leden.

Jonas Bengtsson

Föreningen arrangerar även midsommar, mellokvällar, löparlopp och "allt möjligt", berättar duon.

Har det blivit ett uppsving för föreningen med det här?

– Ja, och för hela byn, säger både Rasmus och Anton innan det är dags att avsluta med fotograferingen dit även Jesper ansluter.

Gick det att få ananas på pizzan kanske någon undrar? Jag vågade inte fråga… Men salamipizzan får hur som helst betyget “perfetto” – precis som hela matcharrangemanget. Men det ska sägas att även svenska traditioner lever vidare i Öxabäck. Som att kokt korv med bröd går att köpa i kiosken.

Jonas Bengtsson

jonas.bengtsson@lokalpressen.se