2019 väcktes föreningen till liv igen efter att ha varit vilande i nästan 20 år. Sedan dess har medlemmarna träffats regelbundet genom olika aktiviteter.

– Tonvikten har legat på den sociala gemenskapen och många av oss har blivit goda vänner, säger Solveig Kärrman, kontaktperson i föreningen.

I dag har föreningen 28 medlemmar – något som Solveig tycker är alldeles för få.

– Antalet synskadade i Sverige uppskattas till ungefär en procent av befolkningen. Här i Alingsås och Vårgårda bor omkring 54 000 människor, vilket skulle innebära runt 500 personer med någon form av synnedsättning. Därför vill vi nå ut till fler. Vi tror att den sociala gemenskapen är viktig och att det betyder mycket att träffa andra i samma situation.

Karin Jonson flyttade till Alingsås för två år sedan och berättar att det var kämpigt att lära känna en ny miljö med en synnedsättning. Men efter att hon kom i kontakt med föreningen har vardagen blivit lättare.

– Det känns oerhört viktigt för mig. Dels att få träffa så fina människor, dels att få vistas i en social miljö där jag känner mig trygg. Vi tipsar varandra, dricker kaffe och pratar. Ibland får vi också besök och föreläsningar, berättar hon.

Gemenskapen betyder mycket när vardagen utanför hemmet kan vara utmanande. Karin beskriver bland annat svårigheter med att ta sig till sociala aktiviteter och att få tillgång till färdtjänst.

– Det finns ingen flexlinje här i Alingsås, som det gör i till exempel Lerum och Göteborg. Då blir man lätt instängd i sin hemmiljö. Har man färdtjänst kostar det 74 kronor för en enkelresa. Ska man åka fram och tillbaka blir det mycket pengar. Det är inte det bästa sättet att skapa ett socialt liv utanför hemmet, säger Karin.

Nya medlemmar i föreningen är Hans Ringqvist och Annette Musoke Ringqvist. I en tidigare artikel i Lokalpressen berättade de om hur Hans förlorade synen till följd av den ovanliga ögonsjukdomen LHON, Lebers hereditära optikusneuropati.

Paret sträckte samtidigt ut en hand till andra med synnedsättning för att få en gemenskap.

– Tack vare den artikeln fick vi reda på att den här föreningen fanns. Här har vi hittat en trevlig gemenskap där man kan dela erfarenheter och kunskap, säger Hans.

Annette, som också deltar som anhörig, märker stor skillnad hos sin man.

– Hans har blivit gladare och känner sig mindre ensam, säger hon.

Även Gösta Gustafsson är anhörig. Hans fru Kristina är hemma efter att ha skadat sig i ett allvarligt fall där hon bröt lårbenshalsen. Nu kämpar han för att få ett parkeringstillstånd.

– Vi har just lämnat in en ansökan om parkeringstillstånd. Men det låter inte som att det ska gå igenom bara för att hon inte kör bil. Det är ju jag som kör bilen, och det känns lite stelbent tycker jag.

Föreningens medlemmar vill inte klaga för mycket, men det står klart att utmaningarna i vardagen är många.

– Många vet inte ens vad den vita käppen är för någonting, säger Solveig.

Medlemmen Lars-Olof Gustafsson lyfter bland annat problematiken med uteserveringar som placeras över ledstråken på marken, och osäkerheten inför valet i höst.

– Det är val nu till hösten och då är det klart att vi ska gå till valstugorna. Men hur gör man som synskadad? Vilken hjälp kan man få av kommunen? Vi hoppas få hit någon från valnämnden som kan berätta hur det fungerar för oss. Och det är klart att man måste rösta, annars kan man inte klaga, säger han med ett leende.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se