I år firar Allum 20 år. Och även om Helena inte stod i just Kahls The & Kaffehandel den dag köpcentrumet slog upp portarna 2006, har hon varit med på Allum hela resan. Först arbetade hon på Åhléns, också i Allum, och minns öppningsdagarna som något alldeles extra.

– Det var helt galet, men på ett väldigt positivt sätt. Det gick knappt att komma fram på gatorna runt Allum och Kyrktorget. Det var packat med folk, säger hon och ler åt minnet.

För många i Partille blev Allum starten på något nytt. Plötsligt behövde man inte längre lämna kommunen för att handla, strosa eller ta en kaffe. Och för dem som jobbade här fanns det också en tydlig känsla av att vara med och bygga upp något.

– Det var roligt. Lite nybyggarkänsla faktiskt. Allt var nytt, alla var nya och det var en speciell energi i huset.

Helena kom till Allum med lång erfarenhet i bagaget. Hon hade arbetat sammanlagt 17 år inom Åhléns, bland annat som dekoratör i Nordstan och senare som utbildare och regionkommunikatör. Ett jobb som tog henne runt till olika varuhus, ombyggnationer och utbildningar.

– Det var ett jättekul jobb. Men jag reste mycket och kände väl efter ett tag att jag ville göra något annat. Jag tog ett sabbatsår, gick på konstskola i två terminer och sedan förändrades livet. Jag fick barn, och efter det började jag jobba här i Allum.

Det var dock inte direkt till Kahls hon gick. Vägen dit kom lite senare – genom ett möte i huset.

På en utbildning för butiksanställda i Allum, den så kallade Allumakademin, träffade hon Ene Kivilo-Carlsson, som öppnade Kahls The & Kaffehandel 2006 och som fortfarande är kvar som delägare. De hade setts tidigare, småpratat i förbifarten och visste vilka de var. Men under utbildningen tog relationen en ny riktning.

– Hon frågade om jag ville bli delägare. Jag tror att hon såg att vi kunde komplettera varandra. Jag hade med mig erfarenheten av exponering, färg, form och hur man presenterar saker på ett fint sätt. Och jag har lärt mig jättemycket av henne sedan dess.

Det märks att Helena uppskattar kombinationen av det praktiska och det mänskliga. Hennes bakgrund som dekoratör kommer till användning varje dag, inte minst när kunder vill ha hjälp att sätta ihop presenter.

Här säljs förstås kaffe och te, men också choklad, skorpor, små delikatesser och personligt sammansatta gåvor. Någon kanske kommer in på väg till en middag och vill ha något litet men genomtänkt. En annan vill ha en hel korg, anpassad efter mottagarens smak.

– Det är väldigt roligt att få göra något personligt. Kanske vill någon bara ha te, någon annan bara kaffe. Då kan man bygga en fin korg utifrån det. Tycker personen om att läsa kanske man stoppar ner en pocketbok också. Det är fint att få skapa något som känns genomtänkt.

Det där ögat för detaljer, färg och känsla finns kvar från åren inom handeln. Men det som Helena själv återkommer till när hon pratar om jobbet är något annat.

– Det roligaste är människorna. Så är det. Visst, vi måste sälja, annars går det ju inte. Men det är människorna som gör det.

Och det märks att Kahls är mer än en butik för många av dem som kommer hit. Det blir ett hej i förbifarten, några ord vid disken, ett litet stopp mellan Ica-handlingen och resten av dagen. Här ska det inte finnas några trösklar, menar Helena.

– Man ska känna sig välkommen. Det spelar ingen roll om man köper en liten present eller en stor. Du ska kunna komma in och köpa två praliner till din mamma, eller bara titta, dofta och säga hej. Det ska kännas tillgängligt för alla.

Just tillgängligheten verkar vara ett nyckelord för henne. Kahls ska inte vara en plats där man måste kunna allt om kaffe för att våga gå in. Tvärtom.

– Det ska vara positivt. Det ska vara ja och inte nej.

Under åren har hon också sett hur kundernas vanor förändrats. Take away-kaffet har vuxit, havredrycken har blivit självklar för många och allt fler köper hela bönor hem till sina egna maskiner. Samtidigt står mycket sig likt. En god kopp kaffe är fortfarande något människor gärna unnar sig, även när tiderna är oroliga.

Det blev tydligt under pandemin, när mycket i handeln skakade till.

– Det var darrigt i början, man visste ju inte vad som skulle hända. Men vi klarade oss bra tack vare stamkunderna och läget. Många gick till Ica och passade samtidigt på att handla här. Och när man inte kunde resa kanske man unnade sig ett fint kaffe och en pralin i stället. Det där lilla extra i vardagen betydde mycket.

Julen är fortfarande den största perioden, men butiken lever året runt på sin blandning av vardagslyx och omtanke. Och på relationerna – både till kunderna och till grannarna i köpcentrumet.

– För mig är det människorna som är Allum. Kunderna, men också de andra som jobbar här. Man hejar på varandra, pratar några ord, någon från Akademibokhandeln kommer och köper kaffe. Det blir väldigt socialt och trevligt.

När Allum nu firar 20 år tänker Helena förstås vara med. Några tvärsäkra planer på framtiden har hon inte, men någon brådska bort härifrån finns inte heller.

– Nej, jag tänker att det är bra som det är. Jag trivs här, säger hon och ler innan det är dags att åter öppna butiken och plocka fram kaffekannorna till take-away-besökarna.

Denny Bågenholm

denny.bagenholm@lokalpressen.se