Filmen "Änglagård" har en speciell plats i många svenskars hjärtan. Den har blivit något av en klassiker sedan den först kom upp på biograferna 1992, och regissören Colin Nutleys namn cementerades bland svenskarna. 

Historien om Fanny och Zac, Rut och Axel och flera andra i den lilla byn på landet fick tack vare Edward af Sillén och Daniel Réhn ny luft under vingarna 2023. Med musik skriven av Melodifestivalräven Fredrik Kempe har musikalen "Änglagård" redan spelats för över 200 000 gäster på Oscarsteatern i Stockholm.
I rollen som den kaxiga men ändå starksköra Fanny Zander syns Tuva B Larsen, som ackompanjeras med Lindy Larssons version av parhästen Zac.
Likt filmen innehåller musikalen flera andra stora namn, och två av dem har sedan många år arbetat tillsammans med otaliga produktioner. Karaktären Gottfried, som i filmen spelades av Ernst Günter, spelas på musikalscenen av Tommy Körberg.

– Det var inget svårt alls att hitta karaktären Gottfried. Jag fick äran att jobba vid sidan av Ernst Günter vid Per Oscarssons film “Sverige åt svenskarna” för en massa år sedan. En film som alla var med i men som ingen såg. Jag hade sett föreställningen som han hade satt upp. Han var ändå en stor visionär och när jag sedan såg filmen "Änglagård" igen så var det en självklarhet att ta rollen, säger Körberg.

Körberg beskriver Änglagård som en skildring av det svenska kynnet. En berättelse om när den stora världen kommer på besök till ett litet samhälle.

– Det belyser hur trångsynta vi är, och det gäller fortfarande tycker jag. På så sätt är det en igenkännbar historia på flera sätt och jag tror att folk blir berörda på många olika sätt av berättelsens olika skeenden. Och musiken sitter ihop känslomässigt med berättelsen på ett fantastiskt sätt, säger Körberg. 

För den som sett filmen "Änglagård" är troligen scenen där karaktären Rut skäller ut Fanny något som etsat sig fast mest på näthinnan. Viveka Seldahls kraftfulla röst bar på mycket känslor, och någon som burit starka karaktärer till scenen förr är Helen Sjöholm.

– Jag har spelat karaktärer som sitter djupt inne i folksjälen vid flera tillfällen förut, och det finns ett plus med det. När folk ser rubriken "Änglagård" så finns det en nyfikenhet där, så man får en del medvind. Sen har det ju å andra sidan en hel del högt ställda krav, säger Sjöholm. Hon fortsätter:

– Jag såg själv filmen många gånger när den kom och Viveka Seldahl är helt formidabel. Men nu inför musikalen har jag valt att inte titta på filmen en enda gång, förutom när jag sökte på nätet om "Änglagård" och den här utskällningsscenen kom upp gång på gång. Men jag har valt att inte titta för mycket på hennes tolkning av Rut då man vill hitta sin egen drivkraft och sin egen karaktär. 

Sjöholm berättar att det känns fint att komma tillbaka till Göteborg för en serie föreställningar. Hon beskriver att hon haft flera lyckosamma produktioner i staden under åren, vilket har gjort att en härlig känsla infinner sig inför varje besök.

Utan att avslöja handlingen i berättelsen är svek den stora känslan som Rut tvingas att bära med sig. Sjöholm berättar att hon själv blivit sviken i livet, men inte i närheten i den proportion som Rut.

– Men jag kan förstå vad det gör med en människa, vad rädsla och utsatthet kan skapa. Det handlar väl om inlevelseförmåga och hur jag tar mig an det kan jag inte riktigt säga hur. Jag brukar börja med musiken och texterna, för att sedan ta det sceniska arbetet, säger Sjöholm. Hon tillägger:

– Repetitionsperioden är det som tillsammans med de andra skådespelarna föder de andra karaktärerna. När jag börjar att tro på att Fredrik Lycke är min man Axel och jag börjar känna Tuva B Larsen som Fanny och hotet som hon kommer med till byn – då blir allt det till sanning för mig då på något sätt. En karaktär utvecklas hela tiden fram till sista föreställningen och nu när jag ska tillbaka till Rut så kommer jag säkert att hitta någon annan liten vinkel komma fram som jag tidigare inte tänkt på. Det får vi se. 

Spelfilmen "Änglagård" och sin signifikanta melodislinga när Fanny och Zac kommer till byn talar för att tittaren ska få uppleva något som kommer att bära på en omvälvande berättelse. 

Någon som kan konsten att berätta någonting med hjälp av musik är Fredrik Kempe. Han har inte bara skrivit en uppsjö med låtar som hörs i radio och "Melodifestivalen", utan brinner även för att skriva musikaler. 

– Det är enorm skillnad på att skriva en låt på tre minuter där artisten ska berätta om ett kort stycke av sitt liv, i jämförelse med en musikal där man ska kunna hålla fast en publik i 2,5 timme. Det kräver en hel del arbete, säger Kempe.

Fredrik Kempe säger att musik är något unikt som kan förmedla känslolägen utan ord, vilket hjälper honom att även komponera texterna till musikaler och låtar.

– Musik och texter hänger ofta ihop för mig. Med "Änglagård" kommer en hel del känslor av olika form, och många av dem är starkt kopplade till de olika karaktärerna. Jag var väldigt rädd för att det skulle bli poplåtar med någon slags illustrerande text bara. Jag vill att texten och musiken ska vara med i spelet, det är väldigt viktigt för mig. Därför har jag jobbat väldigt nära Edward af Sillén och Daniel Réhn för att få ihop berättelsen med musiken och texterna på ett bra sätt, och jag tror att vi lyckades rätt bra. 

Vad händer annars framöver? 

– Jag håller på med en ny musikal som jag dessvärre inte kan prata så mycket om.

Är den också baserad på en svensk filmklassiker? 

– Ja, det är den, säger en hemlighetsfull Kempe. 

Det blir inte en “Änglagård – andra sommaren?” då? 

– Nej, det blir det inte. Men den här nya musikalen tror jag också kommer att gå hem hos publiken.

Helena Fredriksson

helena.fredriksson@lokalpressen.se