Bolagets argumentation håller inte för en närmare granskning av tre enkla skäl: För det första använder sig Partille Energi av skrämseltaktik när de påstår att alternativet till effektavgiften är dubblerade fasta avgifter. Detta är ett falskt påstående.

Bolaget redovisar inga som helst öppna kalkyler som bevisar att en rättvis basavgift inte skulle täcka nätets faktiska kostnader. För det andra är den påstådda valfriheten en illusion. Att belägga timmarna mellan 07.00 och 21.00 med hög avgift träffar precis då vanliga familjer måste laga mat, tvätta och leva.

Att hänvisa elbilsladdning till natten är ingen generös möjlighet, utan ett tidsdiktat. Modellen slår direkt mot de hushåll som saknar kapital att investera i dyr smarthem-teknologi för att automatiskt styra sin förbrukning. För det tredje är det djupt provocerande när bolaget slår ifrån sig kritik genom att hänvisa till ”positiv respons från andra kunder”.

Som lokal nätmonopolist har Partille Energi sina kunder i ett järngrepp – Partilleborna kan ju inte direkt välja att byta till en annan nätleverantör. Att då gömma sig bakom historiska meriter och anonymt beröm visar på en skev syn på det samhällsansvar som ett monopol faktiskt innebär.

Det är dags att Partille Energi slutar skönmåla situationen. Effektavgiften handlar inte om att ge kunderna kontroll, utan om att straffa helt vanlig vardagsförbrukning.

Prismodeller på en monopolmarknad måste vara förutsägbara och socialt hållbara – kriterier som denna modell helt misslyckas med att leva upp till.

Leif Danielsson

Leif Danielsson