Det finns knappast någon forskning om hur allt större förskolor och skolor påverkar barnen, men det finns många studier som visar hur stor betydelse anknytning och trygghet har för barns utveckling. Slutsatsen man kan dra är att i storförskolor möter barn alldeles för många barn och pedagoger. Värst är det för de allra yngsta och för de med särskilda behov. Visst kan de anställda lättare hjälpa varandra, men man förlorar det mindre förskolor kan: ha allt fokus på omsorgen, leken och lärandet.

På mindre förskolor finns möjlighet att ge trötta barn en mysstund tillsammans under tidiga morgnar och sena kvällar, eftersom barnen är färre och alla känner varandra. I storförskolor skapar man istället ”rationaliseringsvinster” genom att samla alla i en stor grupp, där pedagoger och barn knappt känner varandra. Det skapar otrygghet även för pedagoger och föräldrar, när viktig information om vad som hänt barnet hemma eller i förskolan, ska förmedlas via någon som inte haft hand om barnet.

Förskolors gårdar ska ge barn utrymme att klättra, springa och balansera, men också utrymme för lugn och ro. Studier visar att utevistelse i stimulerande, lite ”vild” utemiljö förbättrar barnens koncentrationsförmåga och fantasi, samtidigt som det minskar konflikter och motverkar infektioner. Ändå byggs storförskolor med så små gårdar att utevistelser måste schemaläggas, eftersom alla inte kan vara ute samtidigt! Snacka om stress om man har en tid att passa, när man ska klä på 16 – 20 barn deras mössor, vantar, overaller, sockar och stövlar! Och sedan ska hjälpa alla barnen ner för trapporna! Samma procedur uppstår när alla ska in och ingen får lämnas kvar ute ensam. Hur ska pedagogerna kunna lösa problem som uppstår om en av dem måste gå en trappa upp för att byta på ett barn och bara en blir kvar ute? Ju större enheter som byggs, desto större blir upptagningsområdet. Det innebär att barnen skjutsas med bil istället för med cykel eller barnvagn. Något som ofta tvingar barnfamiljer att ha två bilar, vilket är dåligt både för familjens ekonomi och för klimatet.

Oavsett alla problem och mot bättre vetande röstade kommunfullmäktige för att bygga ännu en storförskola. Detta trots att Alingsås är en rik kommun, som varje år går med dubbelt så stort överskott eller mer, än vad lagen kräver. Vi betalar inte skatt för att samla hundratals miljoner på hög! Använd pengarna så att behoven kan få bestämma budgeten!

Birgitta Ödlund, pensionerad förskollärare och 6:e namn på Kommunistiska Partiets valsedel till Kommunfullmäktige, Frida Eliasson Wilck, sjuksköterska och 2:a namn på Kommunistiska Partiets valsedel till Kommunfullmäktige