I sin forskning om moraliskt ansvar beskriver organisationsforskaren Louise Bringselius hur samhället har drabbats av en överdriven tilltro till regler, rutiner och formella ansvarsbeskrivningar. För läkare och sjuksköterskor på vårdgolvet har denna utveckling varit förödande. Den professionella yrkesetiken pressas dagligen tillbaka där vårdpersonal tvingas ständigt välja mellan vad samvetet säger är rätt och vad regelsystemet kräver. 

Resultatet är moralisk distansering, sjukskrivningar och en massflykt av erfaren personal. Denna perspektivförskjutning har också i högsta grad drabbat de förtroendevalda i regionstyrelser och sjukhusstyrelser. Politiker möter sällan sjukvården i form av lidande människor eller etiska dilemman. De möter den i form av nyckeltal och finansiella rapporter. Så länge reglementen följts och budgetmål nåtts upplever sig beslutsfattarna ha tagit ansvar även när patienter drabbas och vårdpersonal bryts ned. Politikerna har i regel verkat i god tro, men utan att förstå vad de har ställt till med. 

Hur bryter vi denna destruktiva dynamik? En allt viktigare väg framåt är att fler läkare och sjuksköterskor engagerar sig politiskt och tar plats i regionernas beslutsrum. En politiker med klinisk erfarenhet bär med sig en inlevelseförmåga som gör det omöjligt att blunda för människans behov. Läkare och sjuksköterskor som tar plats i beslutsrummen måste ihärdigt och kompromisslöst ta på sig rollen som moraliska perspektivförespråkare. 

Det handlar inte om att ignorera ekonomiska ramar eller gällande lagstiftning, utan om att driva en förändring där politiken sätter medborgaren och patientmötet i centrum, städar bort onödig byråkrati och litar på professionernas kompetens. Vi vill återupprätta en hållbar vård och fylla regionstyrelserna med politiker som inte bara förstår vårdens vardag, utan som också vägrar att låta samvetet tystas av systemets krav på formell följsamhet. Endast då kan det moraliska ansvaret återvinna sin makt över byråkratin. 

Sjukvårdspartiet Västra Götaland, Leif Eriksson