Jag tror faktiskt att det kan vara värdefullt för oss alla, inte minst för dig som inte hunnit reflektera över livet så mycket än. Jag har haft en fantastisk tid de senaste veckorna! Sen jag gick ut offentligt med min situation, har jag fått så många hälsningar, blommor och besök. Personer jag inte träffat på 10 och 20 år, avlägsna släktingar och vänner från förr, men även nära och kära.

Alla dessa samtal vi redan haft, och hoppas ha igen, har varit helt fantastiska. Det hade jag inte velat vara utan! Detta gäller även min man som varit vid min sida hela tiden – vi har fått vara med om lugna, viktiga samtal utan hets och avbrott. Jag tror att alla som velat har känt sig välkomna att hälsa på. Allt detta hade jag ju missat om jag inte blivit sjuk, för vi tar oss ju vanligtvis inte tid att besöka varandra, utan en speciell orsak, eller hur?

Alltså, inget ont som inte har något gott med sig. Å vad vi har skrattat tillsammans! När min gäst förstått att jag inte vill gråta så har det varit fritt fram. Jag vill gärna skratta minst en gång om dagen, vilket jag tycker är livskvalitet, så varför inte? Livskvalitet är ju också att få leva i fred och frihet, ha mat för dagen, kunna göra någon glad och så vidare. Särskilt viktigt har det sistnämnda varit för mig nu, när jag ändå gör många ledsna genom att säga att jag inte ska leva länge till. Därför är det så värdefullt när dagarna kan innehålla positiva upplevelser för andra och för mig själv.

Jag vet inte hur lång tid jag har kvar, ingen läkare vågar säga det… det kan handla om timmar, dagar, veckor eller månader. Därför tror jag att det är viktigt att inte hemlighålla situationen, annars kan det bli för sent för dessa viktiga möten och samtal. Använd inte tiden till att tjafsa om småsaker! Se till att göra det du vill i livet innan det är för sent! Ta den där kontakten, som du tänkt så länge! Vi borde försöka vara rädda om oss själva och varandra, den tid vi har kvar här i livet.

Tone Ahlborg