Under tisdagsförmiddagen välkomnade Alingsås Teaterförening och Alingsås Kulturhus de små liven och deras föräldrar till föreställningen ”O”. I idrottshallen hade en ny värld byggts upp med spegelblanka golv, påhittiga och sensoriska mattor, kuddar och bollar. Ljuspunkter och reflekterande skärmar gav scenen ett sagolikt sken, förstärkt av förmiddagssolens strålar som strömmade in.

Det ser nästan ut som en damm med näckrosblad?

– Ja, precis. Men bebisarna vet inte att det är en damm, de vet inte att det är näckrosblad. Vi upptäckte att de är väldigt fascinerade av sin egen spegelbild. Det svarta, blanka golvet reflekterar deras ansikten, och eftersom de är så nära ser de sig själva och hela rummet speglas i golvet, berättar Peter Mills, som själv deltar som en av de mystiska varelserna.

– Det är samma sak med den stora silverbollen – den reflekterar hela rummet. Vi ville också erbjuda olika typer av upplevelser och sinnesintryck. Vissa saker handlar mer om ljud, andra om känsel, andra om finmotorik och klättring. Varje element har lite olika fokus, fortsätter han.

Föreställningen beskrivs lika mycket som en installation, där Peter tillsammans med sin kollega Lisa Schåman dansar med publiken, som fritt kan röra sig och ta del av verket. I ett tätt samspel mellan besökarna och de två dansarna flyttas fokus till barnets eget utforskande.

Peter Mills ställer sig frågan om det är han och Lisa som är artisterna – eller bebisarna.

– På ett sätt försöker vi hedra deras kultur – men vad skulle den vara? Den är före språket, före sociala kontrakt, före alla kulturella koder vi känner till.

– Det är en gränszon där vi lär av dem, men vi försöker också skapa ett ögonblick, särskilt för de vuxna, där de inte behöver känna att de måste underhålla, lära eller mata – de kan bara pausa en stund.

Birgitta Lenken från Alingsås Teaterförening berättar att föreställningen, som är en del av Riksteatern, bokades redan för ett och ett halvt år sedan. Föreningen har tidigare bokat Peter Mills och hans föreställning ”Den kosmiska havsträdgårdspassagen” som också riktar sig till barn.

– Det var bara magiskt. Vi hoppas på samma sak idag, säger hon.

Hur viktigt är det för barn att ta del av den här typen av kultur?

– Med min bakgrund tycker jag att det är livsviktigt. Det är en inkörsport. Man tror kanske inte att det ska fungera med så små barn, men det ger något. Vi har sett det tidigare – vi ser upplevelsen och glädjen tillsammans med deras föräldrar, morföräldrar och farföräldrar. Det är något speciellt, och jag tycker att det är något utöver det vanliga.

En av föräldrarna som deltog i förmiddagens föreställning var Kristin Bleckberg, mamma till nio månader gamla Hillevi.

Tycker du att det är viktigt att små barn får ta del av sådana här upplevelser?

– Absolut! Jag tycker att kultur blir allt viktigare, särskilt eftersom det känns som att den ofta bortprioriteras av politiker. Därför tycker jag att det är jätteviktigt att visa intresse, så att vi kan behålla så mycket av kulturen som möjligt.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se