I en frysbox ligger en blodig kropp. På hyllan ovanför står en flaska blekmedel med blodigt handtag. Scenen utspelar sig på en bensinmack någonstans i Texas, USA. Inspirationen kommer från filmen ”No Country for Old Men” – men även Gretas pappa har haft en hand med i skapandet.

– Min pappa älskar bilar, särskilt gamla. Jag har vuxit upp med att titta på massor av gamla bilar och grejer, så jag har fått fråga honom mycket. Typ: om du var mördare på 70-talet i Texas, vad hade du gjort? säger Greta med ett lättsamt skratt.

Vi möts vid den nya glasmontern på unga vuxna-avdelningen i biblioteket, där Greta håller på att installera sina verk. Flera av de små scenerna kräver elektricitet för att bli kompletta. Dels mackscenen, men också ett rum där ett gult sken från en liten taklampa faller över en blodig madrass på golvet.

– Det ska föreställa antingen Mexiko eller Florida på 70-talet. Där ser du linjer av kokain som jag gjort av majsstärkelse, säger Greta och pekar på en pytteliten påse med vitt pulver.

Hon fortsätter:

– Sedan gör jag alla detaljer, som krukor och vaser, själv. Jag drejar, men i stället för fingrarna använder jag tandpetare.

Greta är först ut när Alingsås kulturhus nu satsar på yngre konstnärer. Johanna Ekberg, bibliotekarie, berättar mer:

– Vi tycker att det finns för få platser för kultur för unga i Alingsås, och alldeles för få platser där unga konstnärer kan ställa ut. Vi har ju den stora konsthallen här, men den är främst till för etablerade konstnärer.

Att skapa en ny plats där unga kan nå ut med sina verk är viktigt för att staden ska fortsätta vara levande, fortsätter hon:

– Jag upplever att Alingsås till stor del består av barnfamiljer och äldre, och att det finns ett ganska stort glapp däremellan. Är man över 18 kan man till exempel inte längre vara på ungdomsgården Vingen. Vi vill att unga ska vilja stanna kvar här så att staden blir mer levande. Alla måste ju börja någonstans – annars söker man sig lätt bort härifrån.

I vår kommer ytterligare två konstnärer att ställa ut i glasmontern på avdelningen för unga vuxna. Samtliga har tidigare medverkat i samlingsutställningen ”Drömmar och mardrömmar” i konsthallen.

Matilda Falk

Tillbaka till den unga alingsåsaren Greta och hennes utställning ”Slaughter I hardly know her”. Hon berättar att allt började med en kärlek till skräckfilm och scenografi:

– Jag började för kanske fyra–fem år sedan. Jag har alltid älskat film och velat jobba med det så länge jag kan minnas. Jag älskar att bygga upp miljöer, men det är svårt att göra det i verklig storlek. Då är det enklare med miniatyrer.

Med tiden gled hon allt mer in på skräck:

– På något sätt blev det att jag började göra skräckminiatyrer. Jag inspirerades mycket av skräckfilm, och då blev det bara blodigare och blodigare.

Hur känns det nu att återigen få visa upp dina verk?

– Det känns kul! Jag brukar inte vilja visa mina grejer, men det har varit många som jag känner som har velat se. Så det är kul att kunna göra det utan att de behöver komma in i mitt space.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se