Det mullrar till på himlen när åskan gör sig påmind. Shetlandsponnyn Sonja bryr sig inte det minsta om ovädret, utan fortsätter lugnt att beta på gräsmattan vid Hallens gård.

När familjen Linder fick Sonja för fyra år sedan var hon bara ett litet föl, berättar mamma Sabina.

– Då gick hon att bära. Elsa kunde stå över henne med sina inlines och åka. Man märkte väldigt tidigt att hon inte är särskilt lättskrämd, utan väldigt trygg.

Det lugna temperamentet är också det som gör Sonja perfekt för besöken på äldreboendena. Sabina, som arbetat inom äldreomsorgen i 25 år och numera är enhetschef i Lerums kommun, berättar hur besöken på äldreboenden började.

– Jag tror att det var i samband med att Pippi Långstrump hade någon form av 50-årsjubileum. Då tog vi med en av våra hopphästar och målade honom prickig, och Elsa fick vara Pippi Långstrump. Vi hade också en äldre shetlandsponny som vi tog med till äldreboendet i Gråbo.

"När vi var på lilla Lundbygården somnade hon med ansiktet i famnen på en farbror i rullstol. Hon är helt kavlugn och de får klappa henne överallt", berättar Sabina Linder.

Matilda Falk

Besöket blev ett populärt och omtyckt inslag i verksamheten, och när Sonja fyllde två år fick även hon följa med.

– Numera har vi varit på en förskola i Gråbo, på alla äldreboenden i Lerums kommun och även inom kommunens funktionsstöd. Och det är som att hon känner av att hon är med människor och att man får vara lite försiktig, fortsätter Sabina.

Hon gosar gärna och hittar sin plats, var hon än går – oavsett om det är i hissen på väg upp till avdelningen eller bland rullatorerna.

– Hon älskar att pussa alla gamlingar i ansiktet och lukta på dem. Det är som hon förstår att nu är vi på jobbet och vet exakt vad hon ska göra, säger Elsa och Sabina fortsätter:

– När vi var på lilla Lundbygården somnade hon med ansiktet i famnen på en farbror i rullstol. Hon är helt kavlugn och de får klappa henne överallt.

Djur i vård och omsorg är inget ovanligt. Oftast handlar det om hundar som används för att öka de boendes välbefinnande. Hästbesök hör däremot till ovanligheterna.

– Vi möter en generation som har bott på landsbygden i Lerums kommun och vuxit upp på bondgårdar. Sannolikheten att de får träffa en häst någon mer gång i livet är ganska liten. Det har vi också märkt när vi har varit ute, att många berättar om minnen från förr och om hästar de haft.

Nyligen flyttade Sonja till granngården där hon fått en ny hagkompis. Men trots ägarbytet är planen att hon ska fortsätta sprida glädje på kommunens äldreboenden.

Matilda Falk

Alla har dock inte vuxit upp med hästar. Trots det har även ovana besökare vågat hälsa på Sonja, som är ungefär lika stor som en stor hund.

För Sabina och Elsa är det mötena med de äldre som betyder mest. Ofta väcker Sonja minnen till liv.

– På Höjdenhemmet träffade vi en kvinna med utländsk bakgrund som inte pratade så mycket svenska. Vi förstod genom tecken att hon hade haft hästar i sitt hemland och det blev ett väldigt känslosamt och fint möte, berättar Sabina.

Nyligen flyttade Sonja till granngården där hon fått en ny hagkompis. Men trots ägarbytet är planen att hon ska fortsätta sprida glädje på kommunens äldreboenden.

– Vi hade en kompis till henne som gick bort. Även om hon trivs bra med våra större hästar kände vi att hon skulle få mer utbyte hos grannen. Vi tycker samtidigt att Sonja är ett uppskattat inslag i Lerums kommun och hoppas att hon kan fortsätta ge de äldre fina möten även framöver.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se